Det är en solig men kylig oktoberdag. Nere i schaktet på den centralt belägna Munkbrogatan står arkeolog och projektledare Helén Romedahl och håller ett långskaftat mätverktyg mot marken.
– Jag mäter in den här träkonstruktionen med vår GPS och sen för jag över den till vårt dataprogram – så att jag vet var den ligger, på millimetern, säger hon.
Intill frilägger Mats Magnusson, arkeolog och enhetschef för Arkeologi på Östergötlands museum, en 35 centimeter bred planka – del av en medeltida trägata – med hjälp av en skrapa.
Tillsammans med en grävmaskinist och en anläggare från SM Entreprenad arbetar de sig metodiskt fram längs gatan.
– Var sjätte meter gräver vi uppifrån och ner och sen börjar vi om igen, berättar Mats.
– Jag tänker att vi jobbar per tomt. Nu är vi på tomt 5. Så kan vi jämföra ålder på de olika tomterna och se hur man har haft olika lösningar på olika saker, säger Helén.
Hon har arbetat mycket i Söderköping och uppskattar att lämningarna här är så välbevarade och många.
– Nu har vi behandlat de yngsta lagren lite styvmoderligt. Vi har börjat på 1500–1600-talet och jobbat oss ner till kanske 1100-talet, säger hon.
”Luktar nyhugget”
Under medeltiden var Söderköping en centralort i Östergötland och hela innerstaden räknas som en fornlämning av riksintresse. Tack vare blåleran i marken är det organiska materialet i princip oförstört och trät som kommer till ytan doftar fortfarande färskt.
– När tallen från 1200-talet kommer fram och det luktar nyhugget… Det är otroligt, säger grävmaskinisten Kjell.
På ena sidans trottoar, intill grävmaskinen där Kjell sitter redo, ligger en hög med kapade trästockar. Det rör sig om en totalt 7 1/2 meter lång stock som någon gång i tiden har klyvts, plattats till och försetts med fyrkantiga hål.
– Vi har funderat på vilken typ av byggnad som kan kräva den typen av kraftig konstruktion, säger Mats.
Stocken hittades på 2,70 meters djup, strax över blåleran, och virket är sannolikt återvunnet. Prover härifrån blir bland det första att skickas för datering.
Orörd gata
Arbetet på Munkbrogatan drog igång i början av september. Kommunens ursprungliga plan var att gräva i befintligt avloppsschakt och bara byta ut rören. På plats fick detta omvärderas med hänsyn till närheten till husfasader och risken för ras och vibrationsskador. Istället placerades det nya schaktet mitt i den sedan tidigare orörda gatan, något som kom att förändra de arkeologiska förutsättningarna och därmed tidsåtgången och kostnaden. Dessutom måste det grävas ovanligt djupt för att kunna fånga upp de gamla vatten- och avloppsledningarna och koppla på de nya.
– Alla projekt går lite långsammare i början innan man hittar nivåer och en känsla för platsen och hur det har sett ut – var gatan och bebyggelsen har gått – sen rullar det på fortare. Så även här, säger Mats.
Munkbrogatan är en av de sista orörda gatorna i Söderköping. Den går in till Rådhustorget och är en av de ursprungliga gatorna in mot centrum. Dessutom går den utmed Storån, vilket ger möjlighet att undersöka hur långt upp vattnet har nått historiskt.
– Det är ett av våra mål att luska ut ur bred Storån har varit på medeltiden. Vi har kommit ner i blåleran och det verkar vara vattenavsatta grusiga lager ovanpå blåleran, så i alla fall vid någon tidpunkt har vattnet gått upp här i gatan. Sen om det är äldre än staden eller inte vet vi inte ännu, säger Mats.
Brända magasin
Det finns fler obesvarade frågor som utgrävningen förhoppningsvis kommer att kunna ge svar på, inte minst när det gäller den tidiga bebyggelsen in mot Rådhustorget och de i källor beskrivna magasin som ska ha bränts på 1500- och 1600-talet men som inte har observerats tidigare.
– Vi vet att det har varit verksamhet och bebyggelse runt övriga gator runt Rådhustorget, men den här gatan verkar ha varit vigd åt magasin. Eftersom vi inte hittar så mycket föremål kan det vara så att magasinen var vända åt andra hållet, mot Storån, säger Mats.
Under hela sträckan har det dykt upp grunder till källare och hus. Gatunivåerna ligger ovanpå varandra, vilket gör att det tar lite tid att rensa fram och dokumentera dem. Sedan gäller det att lista ut var byggnaderna börjar och slutar, deras funktion och ålder.
– Varje tomt verkar vara 7-8 meter bred och det är delvis olika gatubeläggningar utmed dem. Det var ganska vanligt på medeltiden att tomtägarna stod för vägstumpen framför tomten, säger Mats.
Hittills har det varit väldigt sparsmakat med funna föremål, men arkeologerna kommer till exempel att leta efter sigill från eventuella säckar och lådor – sådant som kan ge ledtrådar till vad som har förvarats här. Det finns också lämningar längst ner, bland annat kraftiga träkonstruktioner, som de ännu inte har dateringar på.
– De kan vara ända från vikingatiden och framåt. Det har varit en handelsplats här innan det har varit en stad. Vattnet har gått längre upp och så har man vunnit land med tiden, berättar Mats.
Från medeltid till nutid
Något som redan står klart är att gatusträckningen alltid har varit densamma; från högmedeltid fram till 1953. Uppgiften om det sista årtalet – då en av byggnaderna revs för breddning av gatan – kom faktiskt från en tidigare boende.
– Det var en gammal man som kom förbi och berättade att han bodde här när han var liten och att den lilla källaren vi fått upp hörde till hans föräldrahem, som revs 1953. De knäckte valvet på källaren och bara fyllde igen det. Han brukade gömma ansjovisburkar där, som han inte ville äta, vi får se om vi hittar såna, ler Mats.
På föremålsfronten har det så här långt bara hittats kritpipor från 1700-talet (nere i fyllningen) och små keramikskärvor, som ska skickas för datering. Däremot har arkeologerna fått fram medeltida trä- och stengator, husknutar, äldre trärännor för vatten/avlopp och en nedgrävd kulvert – sistnämnda sannolikt från 1700-talet.
– Det verkar ha varit problem med översvämningar eller avrinning, konstaterar Mats.
Nyfikna förbipasserande
Mot slutet av året kommer Mats tillsammans med Helén att gästa hembygdsföreningen S:t Ragnhilds Gille för att berätta om utgrävningen. Han betonar också att gatan inte är avstängd för gående, utan att det går att passera och titta närmare på arbetet – alla frågor besvaras i mån av möjlighet.
– Folk är jättenyfikna. Det är Söderköping i ett nötskal. Kulturpolitiskt har det varit lite negativa tongångar, av budgetskäl, men de boende tycker att det är jättespännande.
Det illustreras tydligt när ett par till staden inflyttade sörmlänningar i matchande jackor stannar till vid schaktet och pratar med Mats och Helén.
– Vi har varit här flera gånger och tittat, det är ju så intressant. Fascinerande att gatumönstret är samma idag som på 1200-talet, säger kvinnan i sällskapet.
På andra sidan står en man som bott desto längre i Söderköping och som berättar att han går förbi dagligen.
– Det är helt otroligt vilket jobb de gör. De står i åtta timmar och bara gräver, jobbar på stenhårt. Det är imponerande, och väldigt intressant!
Klart i vår
När den arkeologiska undersökningen är slutförd och svaren från alla analyser har kommit skrivs en rapport, som efter godkännande av Länsstyrelsen Östergötland blir tillgänglig för alla via Östergötlands museums hemsida och Riksantikvarieämbetets databas.
Undersökningen och dess resultat lär också komma att figurera i något av de kommande numren av tidskriften Arkeologi i Östergötland.
– Vi dundrar på här och hoppas bli klara senast våren 2027, säger Mats Magnusson.
Text: Jeanette Söderwall
Bilder: Jeanette Söderwall och Helén Romedahl
Publicerad: 261023
