Meny

Advokaten Johan Scheyring.

Redan under medeltiden började advokater spela en viktig roll i samhället. Med hjälp av ett juridiskt system organiserades ett alltmer komplext samhälle med regler. Advokater arbetade i kyrkliga, furstars och kungars domstolar och gav råd till kommuner och städer i juridiska frågor. På grund av sin ledande roll i det offentliga livet hade de ett högt anseende. Många hade en betydande inkomst.

När detta porträtt utfördes hade Johan Scheyring just återvänt från Italien efter att ha studerat juridik vid det prestigefyllda universitetet i Padua. Den latinska texten hänvisar till Scheyrings humanistiska utbildning och placerar honom i linje med den romerska rättstraditionen. Den unge juristen hade en turbulent karriär som rådgivare, borgmästare och kansler. Scheyring avbildas här som självsäker med ett svärd i handen, som signalerade adlig härkomst. Liksom Cranach själv hade han anammat reformationens ideal som främjade en ödmjuk livsstil. Att därför på detta sätt visa upp sig i dyrbara kläder i en tid då även samhällets högst uppsatta medlemmar bar en mer lågmälda sådana, understryker dock Scheyrings status, smak och egentliga ambitioner.

Porträtt av Christian Magnus Ahnström, Okänd konstnär, 1808, akvarell på elfenben

Akvarell på elfenben

Under första hälften av 1800-talet var porträttmedaljonger en riktig bästsäljare bland välbeställda människor. De gavs bort som bevis på nära vänskap. Ibland fanns en hårlock från givaren på baksidan av eller inuti medaljongen.

Under andra hälften av 1800-talet minskade intresset för miniatyrmåleri. Det ersattes gradvis av den fotografiska konsten.  Det var främst kvinnor som förnyade miniatyrmåleriet under den här perioden. En av dessa var Elise Arnberg. Hon hade studerat hos den kände August Malmström i Stockholm, och var också fotograf. Hennes miniatyrer har en nästan fotorealistisk kvalitet.

Porträtt av drottning Charlotta (1759-1818), Elise Arnberg (1826-1891), miniatyr, gouache på pergament (eller elfenben), 1800-tal, OM.B.002907
Porträtt av drottning Charlotta, Elise Arnberg, andra hälften av 1800-talet, akvarell på elfenben
Porträtt av kapten Johan Emil Hagdahl, Elise Arnberg, andra hälften av 1800-talet, akvarell på elfenben

Karl XII var en stor krigare, Jørgen Nash, 1967, trä, läderkorsett, blandade objekt

Konsten kidnappar historien.

Det ansåg konstnären Jørgen Nash, som var medlem av de så kallade Situationisterna tillsammans med sin bror Asger Jorn. Gruppen bestod av internationella teoretiker och konstnärer. Den var politisk och motsatte sig bland annat det sätt som historien fördes vidare på: att de härskande klasserna bestämde minnesformerna.

Det idealiserade porträttet av kung Karl XII är ett exempel på detta. I sitt arbete kritiserar Nash det faktum att historien ofta har förhärligat kungen som en hjälte. Med blodtäckta babydockor och en korsett som klämmer ihop kroppen till förmån för skönhetsideal, hänvisar Nash till historiens dolda sidor.

Efter meningsskiljaktigheter splittrades den Situationistiska Internationalen. Jørgen Nash gick vidare och utvecklade sina egna idéer om konstens nästan heliga roll: att konstnären som ett unikt geni borde ersättas av en samarbetsprocess. Det är publikens uppgift att aktivt forma konsten. Konst bör vara en kollektiv ritual.

Konstnären Martin Lindström, Gulli Lindström-Gillqvist, omkring 1932, broderi, silke

Väva, sy och brodera.

Detta är kvinnors arbete.

Så var det i svenska hushåll från medeltiden och framåt: att kvinnor ansvarade för hemmets textilier. Först under 1800-talet uppvärderades detta arbete genom kvinnorörelsens framsteg. Kvinnor kunde nu studera konst och hantverk på konstskolor något männen kunnat i årtusenden.

Fruktplockning, Märta Alexanderson, 1953, gobeläng, ylle

Eftersom textilprodukter ofta skulle ha ett praktiskt syfte begränsades den konstnärliga friheten upprepade gånger för utövaren. En kudde är inte en målning. Konstnärer som Gulli Lindström-Gillqvist använde därför synålen som en pensel för att skapa verk som befriades från sin praktiska funktion. Märta Alexanderson arbetade medvetet med väveriets grundläggande geometriska struktur. Hon låter den textila tekniken bestämma förloppet av sitt porträtt. Det här är inte ett porträtt av en specifik person, utan en stiliserad bild av en kvinna. Två porträtt skapades som har sin egen uttrycksform på grund av den valda tekniken och materialet.

Mask, Okänd konstnär, sent 1900-tal, plastdunk, textil, snäckor, frön, OM.A.026036
Mask, Okänd konstnär, sent 1900-tal, plastdunk, textil, snäckor, frön

Mask med snäckor 

En mask från Afrika. Vad gör den i den här utställningen?

Precis som i Europa är en mask en del av en kostym. Masker bärs på parader och danser och har olika funktioner i olika länder: det kan vara ett skydd mot onda krafter, en moralisk auktoritet eller bara underhållande.

Masker är också stiliserade ansikten. I Europa är porträttet i grunden en form av mask, för det visar alltid ett ansikte i ett socialt sammanhang. Ett porträtt är aldrig objektivt.

Vår mask är annorlunda. Sedan konstnären Romuald Hazoumè tillverkade masker av bensindunkar på 1980-talet, har olika versioner av konstverken hittats i hans hemland Benin. Hazoumès verk hänvisar till traditionella masker, men driver samtidigt med européernas begränsade syn på afrikansk konst: när européer tänker på konst från Afrika tänker de ofta bara på masker. Dessutom hänvisar Hazoumès verk till alla de sopor som kommer från Europa till Afrika. Med stark ironi återbördar han dem till oss som konstobjekt.

Varför finns masken i vårt museum? Museisamlingars sammansättning är ibland överraskande och slumpmässig. Masken är en gåva från Musée Historique d'Abomey i Benin. Mellan 1989 och 2000 var museet samarbetspartner till Östergötlands museum. Båda museer organiserade seminarier och utbytte kunskaper med varandra.

Olle, Mollie Faustman, 1942, olja på duk, OM.LM.001845
Olle, Mollie Faustman, 1942, olja på duk

Barnporträtt 

Konstnärer som Siri Derkert och Mollie Faustman möter barn i ögonhöjd. I sina porträtt är barnen absolut jämlika med vuxna. De är sina egna självständiga personligheter. De visas med alla sina facetter. De är drömmande, osäkra eller trotsiga. Framför allt, har de sitt eget kynne, vilket skiljer sig från de vuxnas.

Barnporträtt, Siri Derkert, före 1944, akvarell, krita och blyerts på papper

Konstverk på en vägg i konstavdelningen "Verkligheter" på Östergötlands museum.
Confront me back I & II, Maria Friberg, 1997