Meny
Introbild till en film om Onkel Adamsgården

Vi kan tyvärr inte spela videon för dig

På grund av dina cookie-inställningar kan vi tyvärr inte visa den här videon för dig. Du behöver acceptera cookies för kategorierna Nödvändiga och Marknadsföring för att videon ska kunna spelas.

Ändra cookie-inställningar
Interiör i museilägenheten i Onkel Adamsgården med bland annat ett skrivbord och en skrivbordsstol. Framför skrivbordet ett fönster med utsik mot huset på motstående sida av gatan.

Onkel Adam

Carl Anton Wetterbergh (1804-1889) hade ett starkt socialt intresse. Han skrev bland annat romaner och noveller som var populära vid mitten av 1800-talet. Från 1862 gav han också ut den uppskattade barntidningen Linnéa.

Carl Anton Wetterbergh var gift med Hedda Brydolf, prostdotter från Hällestad i norra Östergötland. De bodde på olika platser i Sverige, dit Carl Antons tjänst som militärläkare förde dem. 1867 flyttade paret till Hunnebergsgatan i Linköping, där Heddas syster Adriana redan bodde. Det var de båda systrarna som ägde fastigheten.

 

Interiör i museilägenheten i Onkel Adamsgården med möbler klädda i lila tyg, en spegel och ett flertal tavlor på väggarna, fönster med spetsgardiner och en piedestal med byst föreställande  Carl Anton Wetterbergh, pseudonymen Onkel Adam.

Byggnaderna

Under 1700-talet och större delen av 1800-talet var det inte så stor skillnad på en gård på landet och en gård i staden. Även till en stadsgård hörde många olika byggnader. 

På Onkel Adamsgården finns vagnsbod med källare, stall med höskulle och magasin, vedbod, getfålla och utedass. I trädgården står ett enkelt lusthus. Alla byggnader är rödfärgade trähus. Deras användning kanske inte är riktigt densamma idag, men de finns fortfarande kvar och ligger samlade i längor.

Bostadshuset är troligen från 1790-talet. På övervåningen finns idag en museilägenhet med möbler och prydnadsföremål som har hört till Carl Anton och Hedda Wetterbergh. Lägenheten inreddes som museum 1927.

Trädgården

Att odla grönsaker, frukt och bär var tidigare en viktig del av försörjningen, även för stadsbor. Flera av ägarna till fastigheten på Hunnebergsgatan var trädgårdsintresserade. Kanske gällde intresset i första hand trädgårdens nytta, men trädgården skänkte även ro. Det vet vi bland annat från skildringar skrivna av besökare till Onkel Adam. 

Trädgården restaurerades 2002-2003. Efter en trädgårdsarkeologisk undersökning bestämdes hur grusgångarna skulle gå och var grinden skulle placeras. Det fanns även en ritning från 1929 som kunde användas. Mittgången kantas av blomrabatter och utmed några av sidogångarna finns bärbuskar. I rabatterna och bland bärbuskarna står fruktträden. Perenner och rosor har olika ålder och historiskt sett har inte alla de här växterna funnits här samtidigt. Trädgården speglar ändå i stora drag en äldre stadsträdgård.

En stig med träd på sidan av ett hus