Landskapsmålning
Denna landskapsmålning är ett gemensamt verk av de två flamländska konstnärerna Joos de Momper och David Teniers. Än i dag finns det konstnärsverkstäder där konstverk produceras under ledning av en konstnär i en arbetsfördelning tillsammans med andra. För de Momper var landskapet det viktigaste.
Han lät andra konstnärer måla figurerna i sina målningar. Och David Teniers var i sin tur känd för sina verklighetstrogna avbildningar av bönder och scener från skänkrum.
Joos de Momper var berömd för sina landskap på sin tid. Han skapade panoramor som tycks sträcka ut sig i oändlighet. Vid den här tiden utvidgades handelsförbindelserna över hela världen. Handelsresorna gjorde det möjligt att skapa nya motiv. Endast resande köpmän och konstnärer kunde uppleva främmande landskap på nära håll. Det bergiga landskapet på bilden finns inte i Nederländerna. De Momper måste därför själv haft möjlighet att resa. Förutom den oändliga utsikten var de Momper också intresserad av något annat. Han ville visa hur mödosamt resandet var. Tillägget av Teniers utmattade figurer, vittnar om detta.
Musselplockare vid lågvatten
I mitten av 1800-talet började konstnärer i Frankrike måla landskap direkt från naturen. Svenska konstnärer som hade rest till Frankrike och studerat där tog till sig det så kallade friluftsmåleriet. Studiorna hade blivit för trånga. Konstnärerna ville utforska det verkliga livet.
Emma Löwstädt-Chadwick hade studerat i Stockholm och Paris och slutligen bosatt sig i den lilla staden Grez-sur-Loing söder om Frankrikes huvudstad. Särskilt konstnärer från Skandinavien och de anglosaxiska länderna hade etablerat sig här. De vände sig mot de tidigare konventionerna att skildra landskap romantiskt och dramatiskt. I friluftsmåleriet skildrade konstnärerna i stället livet på landsbygden, delar av landskap och väderfenomen. De undersökte effekterna av ljuset vid olika tider på dygnet och året. Löwstädt-Chadwick hade en särskild förkärlek för livet hos kustbefolkningen i Bretagne.
Norrländskt landskap
I början av 1900-talet hamnade Helmer Osslunds måleri mellan två konströrelser. Hans landskap skildrar naturens olika stämningar som i impressionismen. Samtidigt verkar färgerna och formerna i hans målningar expressionistiska - miljön tolkas subjektivt med egna känslor.
Osslund kom till Paris för andra gången 1894. En studieresa till den franska huvudstaden hade tidigare finansierats av porslinsfabriken i Gustavsberg, där han var anställd som dekoratör. I Paris studerade han nu kort på en privat konstskola och som elev till Paul Gaugin.
Efter flera resor i Europa återvände Osslund till Sverige 1897. Det var i norra Sverige som hans passion för landskapet utvecklades. Han vandrade mycket i den norrländska naturen och målade dess fjällandskap. Det fanns många svenska konstnärer som fann sin inspiration i norra Sverige under denna period. Helmer Osslund anses dock vara dess konstnärliga upptäckare.
Kubismen
Kubismen, som utvecklades i Frankrike runt 1906, skapade ett helt nytt tankesätt inom måleriet. Sedan renässansen försökte konstnärer i Europa skapa en illusion av verkligheten. Måleri handlade om att avbilda, härma naturen och om att illustrera berättelser. Kubister ansåg att måleriet bara kunde rekonstruera verkligheten, oavsett hur bra illusionen var.
Kubisterna vände sig mot måleriets kärnkaraktär: tvådimensionalitet. De arrangerade om måleriets olika element för att skapa balans. De etablerade reglerna för konstproduktion, som bruket av perspektiv, kom därmed att ändras. Kubistiska målningar visar inte längre för-, mellan- och bakgrund. Istället kan objekt ses från olika perspektiv samtidigt. Med kubismen blev måleriet mer en skapelse av den mänskliga själen, snarare än en perfekt avbildning av världen.
Den konstnärliga förmågan att imitera naturen ifrågasattes redan under 1700-talet. Måleri är i grunden en teknisk process. Den betraktades som alltmer opålitlig för att återspegla naturen. En målnings estetiska karaktär - former och färger - blev viktigare. Den illustrerade inte längre en berättelse eller en representation. Istället blev själva skapandeprocessen av motivet, målningens innehåll. Med andra ord blev måleriet självständigt.