Människor
Ryggen sträcker sig, blicken är rak. Den tidiga studiofotografin skapades i ett samhälle där det var viktigt att utstråla värdighet. Kroppar och poser - särskilt männens - framstår som stela och formella i dessa fotografier. Precis som i beställningsporträtt i måleriet hänvisar de fotografiska porträtten till de fotograferade personernas allvarlighet.
Fotografin var öppen för kvinnor redan när den kom till Sverige. Med egna ateljéer kunde kvinnor kombinera sitt yrke med familjeliv. År 1864 fick änkor rätt att förvalta sin egen inkomst och utöva ett hantverk eller en handel. Tio år senare gällde denna rätt även gifta kvinnor. Det dröjde ända till 1873 innan kvinnor kunde avlägga universitetsexamina. Det var då lättare att utöva fotografering som hantverk. Förtjänsterna inom fotografi var dock låga. Dessutom var yrket bundet till årstiderna: på vintern var det obligatoriskt uppehåll. Det var för mörkt och dåtidens material var för känsligt för långa exponeringstider.
Studier visar att runt sekelskiftet 1900 kan cirka 30 till 40 procent av fotograferna i Sverige ha varit kvinnor. Detta inkluderar inte kvinnliga assistenter. Under 1800-talets andra hälft var fotografi ett respekterat yrke för kvinnor från en växande medelklass. Det var inte bara fysiskt lätt att utöva utan hade också en konstnärlig prägel. Många kvinnor avslutade dock sin karriär som fotografer efter att de gift sig.
Tankesmedja
Idag är fotografi en bestående del av museer och gallerier. Det kan också vara konst. Det har inte alltid varit fallet. Fotografiet har sedan starten jämförts med andra konstarter.
Den franske filosofen Roland Barthes skriver till exempel i sin bok om fotografi, La chambre claire eller Det ljusa rummet, från 1980: "Fotografiet var och är fortfarande hemsökt av målningens spöke [...], det har gjort måleriet, genom att kopiera eller ifrågasätta det, till en absolut, faderlig referens."
En målning uppstår inte utan konstnärens kreativa avsikt. Den målar inte sig själv. Ett fotografi däremot verkar avbilda verkligheten utan att kontrollera designen. Det skapas mekaniskt. Men om fotografiet avbildar verkligheten behöver måleriet inte längre göra det. Vissa teoretiker har därför förklarat att måleriet har frigjort sig från realismen. Äntligen, säger de, kan måleriet koncentrera sig på att uttrycka den andliga verkligheten. Fotografi och måleri är dock inte helt olika. Inom måleriet har det alltid funnits orealistiska, andliga uttrycksformer. Inom fotografering finns det många kreativa möjligheter. Objektiviteten försvinner också bakom fantasin i fotografiet.