Meny

Människor

Under medeltiden kunde kvinnor lätt känna igen sig i berättelsen om Marias liv. Hon var en mamma som hade förlorat sitt barn. Hennes öde återspeglades i den höga barnadödligheten vid tiden. Denna koppling till vardagen gjorde Maria mänskligare.

I slutet av medeltiden skildrades hon mer som en kärleksfull och lidande mamma än tidigare, då hon nästan uteslutande skildrades som ett helgon.

Det var först på 1100-talet som äktenskapet erkändes officiellt av kyrkan, som en kristen livsstil. Kvinnor ansågs ha rollen som omtänksamma mödrar, och hängivna hustrur, i äktenskapet.

Tidens representation av Maria var i linje med dessa förväntningar, liksom de handböcker om barnomsorg som publicerades i slutet av medeltiden.

Samtidigt var Maria också en förebild för kvinnor som inte ville gifta sig och skaffa barn. Hennes förmodade oskuld, gynnade valet av ett liv i kloster.

Här kunde kvinnor inte bara hoppas på att få frälsning; de fick också utbildning, ekonomiskt oberoende från män och ett slags självbestämmande.

I båda fallen var bilder av Maria en mall för den typ av kvinnlighet som satte tydliga sociala gränser för vad en kvinna borde vara och tilläts göra.

Tankesmedja

Under lång tid spreds bibelns berättelser endast vidare på muntlig väg. Betydelsen av bilder för att förmedla berättelserna ökade med de tekniska framsteg som parallellt gjordes inom konsten.

Många av kyrkans tjänstemän ogillade visuella framställningar av det gudomliga. Men vissa av de katolska lärde förespråkade användningen av bilder i kyrkorna. Johannes Balbus var en av dem.

År 1298 skrev han i sin bok Catholicon: "Förstå att det fanns tre skäl till instiftandet av bilder i kyrkor.

För det första, som anvisning för vanliga människor, eftersom de lär sig utifrån dem, som av böcker.

 

För det andra, för att reinkarnationens mysterium och helgonens föredöme blir bättre ihågkomna genom att dagligen bevittnas av våra ögon.

För det tredje, för att väcka känslor av hängivenhet, då dessa väcks mer effektivt av saker som ses än av saker som hörs."

Med detta citat sätter Johannes Balbus fokus på ögat - att det vi ser genast skapar kunskap och känslor. Dagens media - fotografi, TV, videor och bilder på nätet - bygger på denna tidiga insikt.

Men även idag finns det gränser för vad som kan visas offentligt, och det pågår ständigt diskussioner om var gränserna går.