Museets forskare och arkeolog Per Nilsson följer skeppsristningens linjer med fingret; visar köllinjen, relingslinjen – uppdragen i en liten förlängning med en avslutande böj – och bemanningsstrecken. Sistnämnda är en rad korta streck upp från relingslinjen, sannolikt föreställande människor ombord.
Ovanför skeppet finns en liten rund så kallad skålgrop, kanske för att mytologiskt symbolisera solen som skeppet drar med sig över himlavalvet.
– Jag har arbetat mycket med hällristningar och hittat många genom åren, men jag tycker att det är lika fascinerande varje gång. En bild som någon satt och knackade in för 3000 år sedan. Man kommer bronsåldersmänniskorna väldigt nära, säger Per Nilsson.
Han är expert på bronsåldern och har forskat på just hällristningar i Östergötland. Vi befinner oss på en liten berghäll strax norr om Gärstadverket i Linköping. Här finns fornlämningar i form av skålgropar registrerade sedan tidigare och under den arkeologiska utredningen på platsen valde Per Nilsson och arkeologkollegan Johan Levin att skrapa bort mossan och sopa hällen ren.
– Det är som med kantareller när det gäller hällristningar, hittar man en hittar man ofta fler, förklarar Johan Levin.
Ovanligt och intressant
För Johan Levins del är det första gången han hittar en oupptäckt hällristning.
– Det stod på min bucket list. Det är också en väckarklocka när man hittar något på en plats som är känd sedan tidigare. Det är en påminnelse om att alltid ha garden uppe.
Duons fynd är både ovanligt och intressant – det är väldigt sällan nya hällristningar hittas i det här området.
Däremot är det ganska svårt för ett otränat öga att se dem, vittrade som de är efter flera tusen år. Hällristningar syns bäst tidigt på morgonen, när solen lyser på dem från sidan, eller på natten i skenet av en ficklampa.
– Hällristningar är också notoriskt svårtolkade eftersom det är symboler som kan betyda så många olika saker, och dessutom få olika betydelser i olika kontexter. Bronsålderns människor hade en förförståelse som vi inte har idag, men vi kan åtminstone komma lite närmare deras föreställningsvärld, säger Per Nilsson.
En kultplats
Precis som med det mesta har det gått trender även i stilen på hällristningsskepp, vilket underlättar dateringen av det nya fyndet.
– Det här skeppet är sannolikt från äldre bronsålder, det vill säga tidsperioden mellan 1700–1100 f.Kr, säger Per Nilsson.
Skålgropar är i sin tur den vanligaste – och kanske mest svårtolkade – formen av hällristning. De finns från yngre stenåldern (cirka 4000–1800 f.Kr.) och används långt in på järnåldern, som sträcker sig fram till cirka 1050 e.Kr.
– Skålgropar är en ritual. Någon slags små böner för någonting, kanske som man offrar något i. De har också en betydelse långt senare i folktron och kallas då för älvkvarnar, säger Per Nilsson.
På denna förmodade kultplats – mellan skålgroparna och skeppsristningen – finns en skärvstenshög; en hög som kan innehålla exempelvis skörbränd sten, sotig jord och olika typer av avfall. I Skandinavien hittas dessa framför allt i bronsåldersmiljöer och kan ibland visa spår av matlagning.
Det är ännu inte klarlagt, men det skulle också kunna handla om ännu en nyupptäckt hällristning – föreställande en yxa – på berghällen.
Fler hällristningar
Yxor är ett vanligt förekommande motiv på andra hällristningar i just det här området. Bara en och en halv kilometer från platsen vi befinner oss, nära hållplatsen Gärstad utmed vägen till Ekängen, finns en av de äldsta kända hällristningsplatserna i Östergötland. Här är figurerna ifyllda med röd färg och därmed enkla att se.
– De kan man åka och titta på! Det går att ta sig dit med både bil, buss och cykel. Det finns också hällristningar och många föremål från bronsåldern att se inne på Östergötlands museum, säger Per Nilsson.
Utöver yxor föreställer hällristningarna vid Gärstad bland annat skepp, rännor och solkors (cirklar med kors). På en åkerholme en bit bort finns dessutom en så kallad solhäst; vanligen tolkad som en häst som drar solen – eller månen – över himlavalvet.
Hällristningar ligger ofta på hällar och stenblock i dagens jordbrukslandskap, nästan alltid i anslutning till vattendrag. Under bronsåldern låg också Gärstad närmare Roxens strandlinje än vad det gör idag. Människorna har sannolikt kommit hit med kanot, men det finns också utgrävda bronsåldersboplatser i bland annat Ekängen.
Ska bli industriområde
Den arkeologiska utredningen här hos en privat markägare i Staby görs på uppdrag av Länsstyrelsen Östergötland och bekostas av Linköpings kommun, med anledning av ett planerat industriområde.
– Syftet är att vi ska få en dagsfärsk bild av hur området ser ut innan man går vidare med planerna. Många fornlämningar som inventerades för länge sedan ligger heller inte alltid exakt där de är utmärkta, säger Johan Levin.
Alla schakt de grävt under dessa två majveckor kommer att läggas in i Riksantikvarieämbetets fornminnesregister. På de platser något har hittats – så som möjliga stolphål, eldstäder eller hällristningar – märks det ut som fornlämningar i registret.
– Vi kan rekommendera att man gör en förundersökning av det specifika området, sedan är det upp till Länsstyrelsen att besluta. Generellt väljer exploatörerna ofta att justera området och undanta någon tomt eller så, säger Johan Levin.
Fotnot: De nyupptäckta hällristningarna ligger på privat mark och besök undanbedes. Däremot går det jättebra att titta närmare på hällristningarna vid närliggande Gärstad. Läs mer om dem nedan.
Text: Jeanette Söderwall
Publicerad 250523
Hällristningarna vid Gärstad
Fakta
Hällristningarna vid Gärstad är en av de äldsta kända hällristningsplatserna i Östergötland, den äldsta kända beskrivningen är från 1830-talet. De består av yxfigurer, skepp, ringkors, rännor och ett 60-tal skålgropar. Ute i åkern en bit bort från de uppmålade ristningarna finns en häll med fler ristningar. Den märkligaste är en så kallad ”solhäst”, en hästfigur som är sammanlänkad med en skålgrop, ett motiv arkeologerna tror visar en häst som drar solen – eller månen – över himlavalvet.
Vägbeskrivning
Åk Kallerstadsleden ut från Linköping. I Gumpekullarondellen, välj väg mot Ekängen. Åk rakt fram i nästa rondell och fortsätt cirka 1,2 km. Cykla gärna då det kan vara trångt att parkera. Det går även att ta buss 507 mot Roxtuna (och Ekängen) och gå av vid hållplatsen ”Gärstad”.