Vid besöket hemma hos Hans Thomsson på Kinnekulle i oktober 2023 är arbetet med beställningen i full gång. I bottenvåningen på det gamla mejeriet finns fyra vävstolar och genom en av dessa växer mönstret som Alma Blomberg själv kallade för ”småfasonigt” fram.
Damast är en vävteknik för att göra mönstrade vävnader. Mönstret i inslagseffekt framträder mot en botten i varpeffekt. I det här fallet vävs linnedamasten med dragrustning.
– Man kan kalla det för en ”förenklad damast” när det är så här relativt få partier. Men det är ändå sju partier, så det skulle inte vara möjligt att väva den som en vanlig drällvävnad, utan man behöver ändå ha den här utrustningen med dragrustning, säger Hans Thomsson och visar stropparna på vävstolen, vilka gör att varptrådarna höjs eller sänks och mönstret blir just det avsedda.
Hans Thomsson trampar på pedalen under vävstolen för att få bindningen, och varptrådarna rör på sig. Därefter gör han inslaget – sex stycken i varje stygn – innan han trampar om.
Stygn är den minsta enheten i väven. I det här fallet består ett stygn av tio varptrådar och sex inslag. Resultatet: en liten ruta.
Arbetet tar sin tid. Hans väver ungefär 6–7 centimeter i timmen, vilket innebär en sammanlagd tidsåtgång på fyra-fem veckor för att färdigställa duken. I slutändan ska den bli åtta meter lång, men i form av två halvor som sedan sys ihop – precis som originalet.
Hans har besökt Löfstad slott för att studera originalduken och rita upp sin egen kopia.
– Det är jätteroligt att försöka komma så nära originalet som möjligt, säger han.
Vid Löfstad-besöket fick han också möjlighet att titta närmare på den damastvävstol som finns på slottet. Och den visade sig vara riggad med exakt det antal skaft som krävs för detta mönster.
– Vi kan bara spekulera kring det, men tänk om detta var det sista mönster som Alma Blomberg vävde på Löfstad, säger Ragnvi Andersson, museipedagog på Löfstad slott.
Alma Blomberg anställdes av Emilie Pipers far, greve Charles Emil Piper, år 1895. Då som mejeriföreståndarinna. Men när Emilie Piper tog över slottet efter faderns död 1902 blev Alma frökens husmamsell. Hennes uppgifter blev att överse skötseln av slottet och vara en länk mellan Emilie Piper och hennes tjänstefolk.
Ett stort och viktigt ansvarsområde var också linnet.
På Löfstad fanns, och finns fortfarande, en stor samling linne. Dukar, servetter, handdukar och sänglinne skulle tvättas, manglas och vikas. Det mesta av slottets linne förvarades i två stora skåp i matsalen, ett tecken på linnets höga status.
Damast förknippas lätt med just vita linnedukar, men det har egentligen ett annat ursprung. Tekniken utvecklades redan under 1400-talet i Flandern, med orientaliska vävnader som förebild.
– Egentligen är damast just en teknik som består av att ytorna med varp- och inslagseffekt alternerar. Det kunde de i Kina redan för jättelänge sen och vävde då i siden, säger Hans.
Siden importerades till Europa, via Damaskus, och det är sannolikt efter staden som namnet damast har uppstått. Européerna ville göra det själva men använde material som var mer tillgängligt här, nämligen lin.
– De traditionella damastmönstren som vävdes i siden gjorde man då här i linne, men snart utvecklades det till en egen mönsterskatt för linnedamast, säger Hans.
På 1500-talet vävde man främst bibliska motiv och på Löfstad finns exempelvis en duk med krigsmotiv. Men med tiden blev dukarna allt mer dekorativa, företrädesvis med blommor.
Damasttekniken spred sig över Europa och den äldsta kända tillverkningen av damast i Sverige är den verkstad som fanns i Stockholm kring år 1700, upprättad på initiativ av änkedrottningen Hedvig Eleonora. Kända verkstäder är Flors linnemanufaktur i Hälsingland och Vadstenafabriken.
På fabriker som i Vadstena krävdes det två personer för att kunna väva en damastduk på de större så kallade simpelvävstolarna – en som drog mönstret och en som vävde.
Går det då att som en vanlig dödlig avgöra om en gammal damastduk är handvävd eller maskinvävd?
– Det är alltid lite knepigt, men det första att titta på är hur stor den är. Gamla damastdukar som är över två meter breda är aldrig gjorda hemma. De kan förstås vara handvävda i en verkstad av en professionell vävare. Men den här typen av damast som Löfstad-duken fick man göra i två halvor och sen sy ihop på mitten och det ser man ju då och då. Då kan man utgå från att de är handvävda, säger Hans Thomsson.
Missa inte att spana in hans hantverk på matsalsbordet i paradvåningen i samband med Jul på Löfstad helgerna den 2–3 och 9–10 december! Duken kommer sedan att få ligga framme under det kommande året.
Intervju och bilder: Ragnvi Andersson
Text: Jeanette Söderwall
Publicerad: 231127
Fakta Hans Thomsson
Hans Thomsson är utbildad damastvävare vid Väfskolan i Borås och Fondazione arte della zeta Lisio i Florens. Efter studierna vid textilhögskolan 1992 erbjöds han arbete på Klässbols Linneväveri.
Under åren 1993–1998 vävde han Kungaduken – en damast som skulle ges i gåva från regering och riksdag till Kungen på hans 20-årsjubileum som regent.
Hans Thomsson har även samarbetat med konstnärer som Andreas Eriksson och Kazuyo Nomura.