Inne i Stora matsalen på Sveriges äldsta hälsobrunn möter historien abrupt nutiden genom två byggnadsställningar i stål, som utgör en skarp kontrast till de vackra vägg- och takmålningarna utförda på brädor. Dekormålade pelare ramar in rummet och mellan tak och vägg sällskapar gripar med fruktfyllda urnor.
Det är en kylig majdag och kallare inomhus än utomhus. Värmefläktar plockas fram och snart stiger temperaturen långsamt i salen med sin höga takhöjd och originaldetaljer från 1700-talet.
Östergötlands museums konservatorer har arbetat här i två veckor och har drygt lika lång tid kvar innan arbetet är slutfört – för den här gången. Att byggnaden i princip är ouppvärmd gör att träet rör sig och att målningarna säkerligen kommer att behöva ses över på nytt i framtiden.
Bort med bortfall
Konservator Johanna Palm-Avis står på byggnadsställningen utmed den östra kortsidan och retuscherar i många av bortfallen med en grundton som hon har tagit fram. Ibland klättrar hon ner från ställningen för att betrakta väggen från golvnivå. När hon är nöjd med denna vända kommer hon att ta fram en ny färgkulör att gå över andra partier med.
– Vi kommer att retuschera och tona in så att man inte ser de här bortfallen där vit kredering kommit i dagen, säger Johanna.
– Vi ska tona in lite sladdar utmed väggarna också, det gör ganska mycket, säger Annica Drotz.
Salens målningar är utförda med limfärg som är en svår färg att arbeta med som konservator, då den oftast är bindemedelssvag och mycket fuktkänslig.
Viktigt med helheten
Just idag är museets byggnadsantikvarie Johan Bergström – som upprättat det antikvariska åtgärdsprogrammet för Stora matsalen – på besök.
Han och Johanna Palm-Avis diskuterar eventuella insatser för den öppna spisen, som egentligen inte ingår i det ursprungliga uppdraget. Konservatorerna föreslår att de ändå ska göra det nödvändigaste när det gäller att tona in störande bortfall i det bruna färgskiktet.
– När man jobbar med arkitekturbundet måleri är det viktigt att tänka på helheten. Och den öppna spisen har mycket färgbortfall och flagor, vilket gör att helheten dras ner, säger Johanna.
Från balsal till matsal
Stora matsalen, eller Brunnssalen som den ursprungligen kallades, stod färdig sommaren 1750. Byggherre var Medevi Brunns dåvarande ägare Carl Reinhold von Fersen. Salen användes bland annat för baler och konserter och hade en musikläktare på den östra väggen, det vill säga väggen där ovan nämnda öppna spis står.
– På 1800-talet blev det matsal här istället. Men det fanns inget kök, utan de fick ta maten hit, säger Johanna.
Det var troligen 1904, i samband med en kökstillbyggnad, som musikläktaren togs bort. Det syns fortfarande spår av läktaren och det är viktigt både för museets konservatorer och byggnadsantikvarier att det fortsatt ska synas och inte täckas över.
Övermålade målningar
Salens takfris hade ursprungligen en dekor bestående av en meanderbård som på 1800-talet ersattes med nuvarande dekor med gripar och fruktkorgar. Väggarna var från början gråmarmorerade, vilket skymtar fram på vissa ställen under den nuvarande marmoreringen. Det vita taket är i sin tur dekorerat med gulbruna schablonmålade blomsterbårder och bruna takrosetter.
På motsatt kortsida från där Johanna arbetar finns en målning skapad någon gång mellan 1830–1844, med tjusiga motiv från Medevi. Den vänstra föreställer Högbrunnen, den mittersta den nu rivna teaterbyggnaden, och den högra Medevi säteri.
Medevi Brunn grundades 1678 av läkaren Urban Hjärne och markägaren Gustaf Soop. Kurorten blev snart ett populärt besöksmål för både adel och kungligheter, men kom genom donationer även att tjäna som lasarett och kurort för obemedlade sjuka.
”En liten miniatyrvärld”
Idag består bebyggelsen av ett 70-tal byggnader från i synnerhet 1600- 1700- och 1800-talen, däribland brunnspaviljonger, gästhus och matsalar.
– På societetshuset rakt över samlades man för att umgås. Här inne åt man mat. Sen finns det en kyrka en bit ner. Allt finns, det är som en liten miniatyrvärld, säger Johanna.
Medevi Brunn är klassat som ett riksintresse enligt miljöbalken, med motiveringen; ”En av landets mest kända brunnsmiljöer och centrum för aristokratiskt sällskapsliv från 1600- till 1800-tal med ännu välbevarad och småskalig bebyggelse enligt ursprunglig byggnadsplan från 1700-talet.”
Bidrar till bevarande
Museets konservatorer har delat upp arbetet i Stora matsalen i olika etapper. Förra året konserverades målningarna på västra väggen av Johanna Palm-Avis och Johan Roos.
Med undantag för kylan är konservatorerna glada över att få arbeta i denna historiska miljö och bidra till att bevara målningarna för framtiden.
– Man får se ett resultat från början till slut. Det är väldigt tillfredställande, säger Johanna Palm-Avis.
– Ja, det är ett fantastiskt måleri och en härlig miljö – att få se det läka ihop är helt fantastiskt! säger Annica Drotz.
Text och foto: Jeanette Söderwall
Publicerad: 250708
