Medevi Brunn ligger cirka 15 kilometer norr om Motala, på en plats dit människor sedan urminnes tider vallfärdat för att dricka av det välgörande vattnet. Från verksamhetsstarten 1678 och mer eller mindre fram till och med början av 1980-talet drevs Medevi Brunn som kurort med läkare, sjuksköterskor, sjukgymnast och baderskor. Här fanns – och finns – även rekreation i form av kultur och nöjen.
– Det var lite av ett vattenhål för adeln under främst 1700- och 1800-talet. Det var även många kungligheter som åkte hit, berättar Johan Bergström, byggnadsantikvarie på Östergötlands museum.
Till Medevi Lasarett kom även den fattigaste och sjukaste delen av befolkningen. Under 300 år vistades i genomsnitt 400 patienter här årligen. Enligt den förda statistiken lämnade 76 % av dem lasarettet med förbättrad hälsa.
– Det fanns första-, andra- och tredjeklassboende, säger byggnadsantikvarie Maria Klint.
Hon och Johan Bergström gör en utvändig inventering av de båda lasarettsflyglarna, uppförda på 1740-talet utav dåvarande ägaren Ulrika von Fersen. Duon ska gå igenom totalt 71 byggnader, så gott som samtliga från 1600–1800-talet.
Hjälpa fastighetsägaren
Långbyggningen, som rymmer hotellrum, ska ses över både ut- och invändigt. Johan Bergström arbetar uppifrån och ner; ser sig omkring från tak till golv. Han är utrustad med planritningar och tittar på materialval, ålder och eventuella skador. Han dokumenterar med både penna och kamera; bilderna utgör i sig minnesanteckningar.
– Jag tycker att den roligaste delen av jobbet är att vara på plats, säger han.
Idag ägs Medevi Brunn av fastighetsbolaget Medevi Brunn AB. Huvudägare är Stiftelsen Medevi Brunns Framtid, som enligt sin ändamålsparagraf ska bidra till att kulturarvet Medevi Brunn bevaras.
Byggnadsantikvarie Johan Bergström berättar att det främsta syftet med en vård- och underhållsplan är att ge fastighetsägaren en plan eller ett konkret program att använda i förvaltningen.
– Det är för att man ska kunna planera vilka åtgärder och renoveringar som ska utföras med jämna tidsintervaller. Det som ingår är att dokumentera skador, tidigare historik och åtgärder på byggnaderna samt beskriva vilka metoder och material som bör användas för att ta hänsyn till deras kulturhistoriska värde.
Medevi Brunn AB har fått bidrag från Länsstyrelsen Östergötland för att bekosta vård- och underhållsplanen. Östergötlands museum vann med sitt anbud och Johan Bergström och Maria Klint har sedan januari i år gjort regelbundna besök för att hinna gå igenom de många byggnaderna.
Knappt hälften av dem, 32 stycken, har både exteriöra och interiöra skyddsbestämmelser.
– Just nu lägger vi krutet på inventering på plats. Brunnsgästerna kommer snart, då känns det bra att vara här innan allt sätter igång, säger Maria Klint vid besöket i slutet av maj.
Historiskt detektivarbete
Maria Klint arbetar sig igenom den stora apoteksbyggnaden, rum för rum. Hon noterar bland annat ett pappspänt tak med behov av ommålning och att de mer välbevarade taklisterna är original, till skillnad från det lappade och lagade linoleumgolvet i ett rum. Här finns färgflagor lite överallt, men hon fokuserar på större skador.
Detaljer som dörrhandtag är särskilt intressanta, då det är sådant som säger mycket om tidsperioden. Garderober kan också vara en guldgruva när det gäller att hitta rester av originalgolv och tidigare ytskikt.
– Jag gissar först ålder generellt på plats, sen kollar jag upp det närmare när jag är på kontoret. Vi använder mycket arkivmaterial från museets topografiska arkiv, så som arkivmaterial från tidigare beslut. Historiska bilder är också jätteviktiga, säger Maria.
Hon beskriver det som lite av ett detektivarbete i historiska källor, kombinerat med arbete ute på plats. En byggnadsantikvarie behöver ha koll på materialval och åtgärdsförslag, men i rollen ingår också en hel del administration och rapportskrivande.
– Jag tycker att historiken är roligast. Att grotta ner mig i gamla bilder och jämföra med hur det ser ut nu och då, säger hon.
Inne på det gamla apoteket, som idag är museum, lyser dåtiden högst påtagligt med sin närvaro. En mörk bastant trädisk står på de breda golvplankorna och vägghyllorna är fyllda med äldre glasflaskor, medan byrålådorna har etiketter på latin varvat med ”fetvadd”, ”galla” och ”dambindor”.
Brunn från 1678
En stor del av bebyggelsen på Medevi Brunn är uppförd eller hitflyttad under 1600- och 1700-talet, däribland den så kallade Ljungbyggningen som tidigare lär ha utgjort huvudbyggnad på Ljungs säteri.
Här finns bland annat en kyrka, ett värdshus och ett schweizeri. Det sistnämnda var på 1800-talet en benämning för ett kafé med alkoholservering. Schweizeriet i Brunnsparken, med sina två paviljonger kännetecknade av schweizerstil och snickarglädje, byggdes 1858.
Den mest kända inrättningen är dock sannolikt Högbrunnen, ett stenkast därifrån. Den vita byggnaden är från början av 1800-talet, med eleganta väggpelare (så kallade pilastrar) och öppen promenoar under tak.
I Högbrunnens östra del finns själva brunnen och brunnskaret, byggda i sten redan 1678–1679. En väggtavla intill upplyser om att Högbrunnen återinvigdes av prins Bertil 1978, 300 år efter tillblivelsen.
Utanför – blickandes mot sin upptäckt – står en byst av hälsobrunnens grundare; den på tiden berömda läkaren, författaren och naturforskaren Urban Hjärne (1641–1724).
”Som en liten stad”
Byggnadsantikvarierna på Östergötlands museum arbetar omväxlande på uppdrag av stat, region och kommuner såväl som företag, Svenska kyrkan och privatpersoner. Målet är alltid detsamma: att värna och öka kunskapen om länets kulturhistoriskt värdefulla miljöer. På Medevi Brunn har även museets konservatorer varit inblandade när det gäller till exempel matsalens unika tak- och väggmålningar.
Byggnadsantikvariernas arbete avslutas i höst och utmynnar i både en fysisk och en digital rapport samt ett arbetsdokument som Medevi Brunn AB själva kan fortsätta fylla i allt eftersom underhållsarbetet fortsätter.
– Det har saknats ett sånt här program. Eftersom det är ett byggnadsminne måste du söka om tillstånd för det mesta och då kommer det här programmet hjälpa dem med vad de ska söka för, så att ansökningsprocessen till länsstyrelsen går lättare, säger Maria Klint.
Vad är mest speciellt med det här projektet?
– Det är helheten. Det är en så stor mängd byggnader som är så välbevarade exteriört. Det är som en liten stad ute på landet, säger Johan Bergström.
Maria Klint instämmer:
– Det här är det största jobbet vi två har varit med och gjort. Ofta gäller vård- och underhållsplaner en gård. Det här är ju som en slags by eller samhälle, säger hon.
Text och bilder: Jeanette Söderwall
Publicerad: 230704