En grävmaskin kör förbi på den i övrigt otrafikerade vägen intill E4:an, dammet yr. Det är en varm förmiddag och i baracken där arkeologerna har sitt tillhåll blandas lukten av kaffe med den av solkräm. Utgrävningen i Pryssgården är den största i Östergötlands historia och genomförs av Arkeologerna från Statens historiska museer, med Östergötlands museum som samarbetspartners. Angelica Larsson har som säsongsanställd för Östergötlands museum arbetat med utgrävningen under de båda säsonger den pågått. I oktober ska den avslutas.
– Ytan som grävs ut är 20 hektar vilket motsvarar nästan 40 fotbollsplaner. Det krävs mycket planering för att man ska hinna med allt som behöver göras under den tid som projektet pågår, men vi ligger i fas, berättar hon.
En bit bort tornar jorden som grävts bort upp sig likt enorma gravhögar. Här ska kommunen bygga, därav utgrävningen. Man visste redan att det här var en historierik plats – delar av området har grävts ut flera gånger tidigare, bland annat inför bygget av motorvägen. Då undersöktes spår av närmare 90 hus från förhistorisk tid. Pryssgården har varit kontinuerligt befolkad under tusentals år, de tidigaste fynden är från stenåldern. Platsens popularitet beror förmodligen på bra betesmarker, bördig sandjord och det strategiska läget intill Motala ström och närhet till sjön Glan och Östersjön.
Angelica Larsson visar några av de senaste fynden: en vit och kornblå tallrik från 1700-talet ihopsatt av skärvor, en orange glaspärla från järnåldern, diverse benbitar från djur som ätits av människorna som bott här, kulformade stenar – så kallade malstenslöpare – som använts för att mala säd, slagen kvarts från stenåldern och en stor vit snäcka som prytt trädgården vid prästgården som låg på platsen fram till 1990-talet. Hon berättar att de hittat mycket keramik under utgrävningen och att det även tillverkades en hel del kärl i just Pryssgården.
– På en del finns det fingeravtryck, vi har även hittat fingeravtryck från barn, vilket tyder på att man började lärlingsperioden väldigt tidigt.
Inom arkeologin är miljöns förhållanden A och O för hur saker bevarats. Ämnet är tvärvetenskapligt och många arkeologer har flera kunskapsområden med sig. Jens Heimdahl arbetar som kvartärgeolog för Arkeologerna och jobbar i Pryssgården en dag i veckan. Han undersöker växter och material av organisk karaktär.
– Min uppgift är att titta på det i naturen som verkar manipulerat av människan, för att få syn på kulturen.
Just idag sitter han vid mikroskopet och analyserar förkolnade fröer.
– Men det allra bästa är om man kan hitta saker som inte är förkolnade, exempelvis i djupa brunnar eller vattenhål. Där blir de vattenmättade och syresättningen är låg, då kan vissa material bevaras nästintill intakta under tusentals år.
Angelica Larsson visar hur man på utgrävningsområdet märkt ut husens form med gula markeringspinnar och små plastkoner. Hittills har man hittat spår efter cirka 100 så kallade stolphus och 20 husgrunder från historisk tid. Hon pekar på de runda fläckar av mörkare jord som är avtryck efter stolphusen och förklarar att lämningar av byggnader i dessa breddgrader är mindre tydliga än i vissa andra delar av världen.
– Här uppe bygger vi med trä vilket bryts ned och då får vi nöja oss med det här.
Och ”det här” är inte fy skam. Utgrävningen har hittills bidragit med rekordmånga fynd och fler ska det bli innan det är dags att lämna över området till andra aktörer.
Text och bild: Lovis Aaröe Publicerad: 2024-08-23