Pryssgården ligger i utkanten av Norrköping, mellan järnvägen och motorvägen, och med Motala ström som en pulsålder genom landskapet. När de första människorna bosatte sig här för ungefär 6 000 år sedan gick vattnet längre upp och in; sjön Glan var inte en sjö utan en havsvik.
– Det är något väldigt speciellt som växer fram i det här området. Det måste ha varit en av de viktigaste platserna i södra Skandinavien under bronsåldern. Här finns bebyggelse från stenålder till brons- och järnålder på samma plats. Det första Norrköping, kan man säga.
Det säger museets arkeolog och forskare Per Nilsson (till vänster i bild), som bland annat jobbat mycket med de tusentals bronsåldershällristningar som hittats knappt 1,5 kilometer från Pryssgården.
Det som talade för platsen var lättodlade sandjordar, bördiga betesmarker och närheten till såväl kusten som Glan och Motala ström.
– Man hade mycket kontakter med andra områden och det finns bildspråk och föremål som tyder på långväga kontakter; det fanns ett likartat bildspråk och import av föremål, säger Per Nilsson.
I Pryssgården har flera arkeologiska undersökningar genomförts tidigare, men denna – på ett drygt 20 hektar stort område – är den hittills största. När det första officiella spadtaget nyligen togs hade redan några arkeologer tillsammans med grävmaskinister och dumperförare jobbat i veckor med att gräva och frakta bort 40 centimeter matjord. När det är gjort uppenbarar sig ett fläckigt mönster – mönster som bland annat visar spår efter stolphål.
Ur jorden sticker nu mängder av små gula märkningar upp, likaså röda koner. De gula markerar anläggningar av olika slag, så som härdar och stolphål, och de röda konerna indikerar takbärande stolpar i hus. Många av husen från bronsåldern ligger i öst-västlig riktning, enligt tidens byggnorm.
Baserat på tidigare undersökningar räknar arkeologerna med att hitta lämningar efter drygt 200 förhistoriska byggnader; både stora långhus och mindre stolphus och grophus. De flesta kommer sannolikt att vara från yngre bronsålder och äldre järnålder, det vill säga cirka 1 100 f.Kr till 500 e.Kr.
– Det är under en väldigt lång tidsperiod som många har bott här. Men lämningarna ligger inte alltid var för sig utan ibland i ett virrvarr, där det gäller att kunna lista ut vad som är från vilken tidsperiod, säger Per Nilsson.
Det är Arkeologerna – en del av Statens historiska museer – som leder detta jätteprojekt, men Östergötlands museum har två arkeologer på plats och kommer även att ansvara för skolvisningar.
– Jag ser fram emot att gräva efter hus och att få se och lära mig mycket, säger Angelica Larsson, säsongsanställd på museet.
Hon har redan gjort fynd i en uppgrävd kokgrop; keramik som sannolikt är från bronsåldern.
Museets arkeolog Linnéa Hernqvist (på bilden) berättar att det är ovanligt att slutundersöka en så här stor yta på samma gång. Arealen gör det möjligt att få fram och kartlägga strukturer på ett annat sätt.
– Det är fantastiskt att få upp de här stora ytorna och se det rumsliga. Man får en annan förståelse, säger Linnéa Hernqvist.
Alla fynd som görs tillfaller staten genom Statens historiska museum. Däremot kommer ett urval av det som hittas att ställas ut på både Norrköpings stadsmuseum och Östergötlands museum framöver.
– På en så här stor yta borde det komma några uppseendeväckande fynd, säger Mats Magnusson, chef för avdelningen Arkeologi och byggnadsvård på Östergötlands museum.
– Jag hoppas att man ska hitta bronsgjutningsplatser och spår efter bronstillverkning. Ingen bronsålder utan brons, säger Per Nilsson.
Slutundersökningen kommer att pågå från april till oktober 2023 och 2024. Ett flertal publika visningar är inplanerade och arbetet ska även utmynna i en bok och ett specialnummer av tidskriften Arkeologi i Östergötland.
Läs mer om projektet och se visningstider på Arkeologernas webbplats.
Text och bilder: Jeanette Söderwall
Publicerad 2023-05-09