Inger Ekdahl

Lyssna

Kort version

Lång version

Inger Ekdahls målning från 1959 är ett exempel på vad som ansågs vara ung, fräck samtidskonst på 50-talet. Titeln på konstverket är Målning I.

På en utställning i Liljevalchs konsthall i Stockholm 1953 hade ung amerikansk samtidskonst visats, bland annat av Jackson Pollock. Den här utställningen inspirerade många svenska konstnärer. När Pollock målade lät han färgen rinna och droppa på duken. Ibland blandade han också sand och annat i färgen. Han arbetade gärna med bilden liggande på golvet, så att han kunde röra sig runt den från alla sidor.

Under den här perioden, efter andra världskrigets slut 1945, kom nya idéer och impulser på bildkonstens område från andra sidan Atlanten, från USA. Paris var inte längre konstens huvudstad. Jackson Pollocks måleri har säkert inspirerat Inger Ekdahl att själv låta färger rinna och droppa på duken. Men hennes bilder är annorlunda än Pollocks. Hon söker balans och harmoni istället för den starkt utåtriktade kraften i färger och former som man hittar hos Pollock och hos andra svenska konstnärer som vid den här tiden inspirerades av honom.

När man på senare år har skrivit om Inger Ekdahls målningar och teckningar från 50-talet, har man kallat dem för informella, därför att färger och former ofta bildar mönster som liknar kalligrafisk skrift. Men målningarna har också beskrivits som spontant fläckmåleri. Hennes sätt att arbeta var i själva verket omsorgsfullt och tidskrävande. Mer och mer kom hennes målningar att likna gitter, ett ord som betyder galler och som hon själv ibland använde för att beskriva det regelbundna gallerliknande mönstret av parallella linjer och punkter. 1950-talet var en kreativ och experimenterande tid för Inger Ekdahl.