Jan Vermeulen

Lyssna

Kort version

Lång version

Hollands konstliv blomstrade under 1600-talet. Befolkningen hade stridit för självständighet, och en egen republik hade bildats. Konsten blev därför viktig för att bygga upp en nationell kultur.

Man målade allt som hörde till vardagslivet, från det allvarliga till det komiska och burleska. Konstnärerna specialiserade sig ofta på vissa motiv och därför blev de mycket skickliga. Det var också holländarna som uppfann ordet stilleben. Det betyder en bild med föremål som saknar rörelseförmåga. Ofta avbildar ett stilleben döda föremål, men både levande blommor och insekter kan förekomma.

Länsmuseets musikstilleben är målat av Jan Vermeulen. På en svagt lilafärgad duk och mot en brungrön bakgrund, som bara är färg för att inte störa själva motivet, har konstnären lagt upp ett antal föremål: en fiol, en altluta, en himmels- eller jordglob, tre blåsinstrument, ett uppslaget nothäfte, några böcker och en lunta handlingar. Till vänster finns en blåsbälg. Ett starkt ljusinfall uppifrån på vänster sida lyser över motivet. Det är som på teatern, med strålkastaren riktad ner på scenen. Ser vi noga efter upptäcker vi också att stråken är instucken under stallet på fiolen. Det går inte att spela på instrumentet!

Instrumentens uppgift i målningen var inte att symbolisera en konstart, utan att varna för ett lättjefullt och syndigt liv. Det finns dessutom ett föremål som visar på en speciell mening med motivet. Längst bak, bakom lutans hals med skruvarna för strängarna, finns ett timglas: en av de allra tydligaste symbolerna för livets förgänglighet och tidens flykt. Det tar tid att hitta timglaset bland alla vackra instrument. Man kan säga att det i målningen är som på teaterns scen. Först mot slutet kommer den viktigaste repliken. I det här fallet: Glöm inte din dödlighet – tänk på livets flyktighet!