Denna webbplats använder cookies för att fungera bättre. Genom att surfa vidare godkänner du dessa cookies. Mer detaljerad information om vilka cookies som används.

Stäng
Nyheter & Pressinfo
Olmloggo_symbol_80h

Östergötlands museums vänner

Välkommen till Östergötlands museums vänner! Här hittar du information om föreningen, vad vi gör och om föreningens styrelse. Längst ner på denna sida finns vår årskrönika.

Våra stadgar kan du läsa här

Om föreningen

Vi är en förening vars främsta mål är att stödja Östergötlands museum genom förvärv av konst och kulturhistoriska föremål. Föreningen, som idag har cirka 350 medlemmar, bildades 1949.

Som medlem får du information om Östergötlands museums program. Du kan också delta i månadens föreläsning eller visning som vi anordnar. Aktiviteten avslutas med en gemensam måltid. Förutom detta görs varje år en utflykt i länet. Möjlighet finns även att vara med på våra längre konst- och kulturresor. Tidigare har vi till exempel besökt New York, Paris, Madrid, London och de baltiska länderna.

Medlemsavgiften är 200:- per år för en person och 300:- per år för två personer med samma adress. Östergötlands museums vänners bankgiro är 5007-3899. Glöm inte att skriva avsändare när du betalar medlemsavgiften.

Styrelse

Per Nilsson, ordförande 013 - 14 72 16
Kerstin Nilsson, sekreterare 013 - 13 29 69
Ingegerd Bernsten 013 - 13 92 58
Monica Minnhagen 0706 - 33 89 26
Sture Mossberg 013 - 15 05 87
Eva Ringborg 0705 - 60 88 38 
Anders Senestad 0703 - 99 11 54
Lennart Tegler 013 - 17 26 60
Inga Wallenquist 013 - 15 97 90

För ytterligare information, kontakta föreningens sekreterare
Kerstin Nilsson, 013-13 29 69
vannerna@ostergotlandsmuseum.se

Program vår 2020

Fredag 14/2 kl 15
Marten van Heemskercks altarskåp
Ett världskonstverk i vår domkyrka. Med konstervator Johanna Palm-Avis och konstintendent Stefan Hammenbeck.
PLATS: Linköpings domkyrka.

Tisdag 10/3 kl 18
Kunskap oberoende, långsiktighet – Konstakademien sedan 1735
Föreläsning med Isabella Nilsson, ständig sekreterare i Sveriges äldsta akademi.
PLATS: Fonstänen.

Onsdag 22/4 kl 14
Visning av museets nya magasin 
Intendent Tova Sylvan och konservator Johan Roos visar.
PLATS: Tornby.

Fredag 15/5 kl 13.30
Historisk parkvandring på Löfstad slott 
Intendent Per Stålebro visar.
PLATS: Löfstad slott.

Våra aktiviter

Historisk parkvandring på Löfstad slott 

I milt försommarväder i mitten av maj samlades femton medlemmar i vänföreningen till en historisk parkvisning kring Löfstad slott. Verksamhetsledaren på slottet Per Stålebro började med att berätta om dagens förhållanden på slottet där Riddarhuset äger byggnader och mark men Östergötlands museum har ansvar för alla inventarier. Värdshuset och växtförsäljningen med sitt trädgårdscafé är två verksamheter skilda från det övriga. För skötsel och visning av slottet och parken finns tre heltidsanställda, två deltidsanställda och ett antal timanställda.

Slottet ritades och byggdes i början på 1600-talet av fältherren och greven Axel Lillie och skänktes som morgongåva till hans hustru Christina Mörner 1630. Slottet på berget, som Axel Lillie kallade det, stod inte klart förrän omkring 1660 och redan 1661 dog hans hustru och Axel Lillie avled 1662. Det slottet liknar inte det vi ser i dag. Det var målat och dekorerat i grälla färger och hade spåntak och trappstensgavlar. Sonen som ärvde slottet lät måla över de färgstarka dekorationerna men portalen och sandstensfriserna finns fortfarande kvar liksom de två skulpterade huvudena på Axel Lillie och Christina Mörner ovanför huvudingången.

Borggården såg från början helt annorlunda ut än det vi ser i dag. Den avgränsades av en mur med sju portaler. Legenden säger också att det finns källarvalv med skatter under borggården. Det berättas att en person som sökte dessa skatter blev bortförd och straffad. Då Emilie Piper bodde på slottet stod fyra stora lindar på borggården och där fanns också fruktträd. Stockrosor växte intill flyglarnas väggar och där fanns också fina trädgårdsmöbler. Nu är borggården enklare, men i slutet av maj sätter man ut växter som på vintern förvaras i växthus.

I mitten på 1700-talet brann slottet och skadades svårt. Det berättas att branden började i norra flygeln och orsakades av att en tjänsteflicka slarvat med eld. Branden spred sig till huvudbyggnaden som i stort sett totalförstördes. Slottet ägdes vid branden av Hedvig Catharina De la Gardie, som ärvt det genom lottdragning. Hon gifte sig 1752 med Fredrik Axel von Fersen, även kallad den äldre. De fick fyra barn, Hedvig, Axel, Sophie och Fabian. På 1770-talet var slottet återuppbyggt med det utseende det har i dag.

Efter Axel von Fersen den yngres lynchning i Stockholm flyttade hans syster Sophie Piper till Löfstad slott. Med henne från Stockholm följde också en fransk politisk flykting, Duc de Pienne. Under den korta tid han bodde på slottet anlade han en barockträdgård mellan huvudbyggnaden och södra flygeln, som än i dag finns kvar och kallas "Dycken". Vår parkvandring började i denna lilla symmetriskt uppbyggda trädgård. Här finns en mäktig päronträdspalje mot söderväggen, som brukar ge rikligt med frukt.

Vi vandrade vidare till baksidan av slottet där Per Stålebro berättade om vad som döljer sig bakom den fyra olika våningarna i slottet som syns från denna sida. Källarvåningen är den äldsta delen av slottet. Våningen i entréplan från framsidan innehåller kök och andra utrymmen för husets skötsel. Våning två är i mitten en paradvåning för fest och har mot norr rum för män och till söder rum för kvinnor. Högvälborna fröken Emilie Piper, slottets sista ägarinna, som vid arvsskiftet löste ut sin äldre syster, hade sitt sovrum i södra delen av den våningen. Översta våningen har ett antal mindre rum, lämpliga som gästrum. På avsatsen alldeles bakom slottet finns flera hamlade små lindar.

Nedanför en stor slänt tar den engelska parken vid. Den anlades under Sophie Pipers tid och kännetecknas av romantiskt slingrande gångar. Här finns också en eremitgrotta, där man kunde sitta ostörd. Hon lät också uppföra ett minnesmonument över sin misshandlade bror Axel von Fersen den yngre. Monumentet har medaljonger gjorda av Johan Tobias Sergel.

Sommaren 2019 var det en utställning med 24 olika skulpturer i parkområdet runt Löfstad slott. Flera blev sålda och några har återförts till konstnärerna, men fortfarande finns flera av konstverken kvar speciellt i den engelska parken. Mest iögonfallande är Magnus Ringborgs skulpturgrupp "Samtal" i svart granit.

Avslutningsvis vandrade vi upp till slottets norra sida dit en av de två sexkantiga grindstugorna flyttats för att användas som lusthus. Härifrån har man utsikt över Löfstadsjön, som innan den dikades ut var mycket större och förr fanns där både tvättstuga och badhus.

Per Stålebro gjorde en kunnig och engagerande presentation. Parkvisningen med rätta avstånd mellan deltagarna blev mycket uppskattad.

Årsmöte och föreläsning av Isabella Nilsson om Konstakademien

Östergötlands museums vänners årsmöte hölls detta år i Vagnhallen på Fontänen. Styrelsen blir oförändrad med Per Nilsson som ordförande. Efter årsmötesförhandling höll Konstakademiens ständiga sekreterare Isabella Nilsson en föreläsning med rubriken "Kunskap, oberoende, långsiktighet", vilket är akademiens ledord. Med stöd av bilder på det vackra huset, dess interiörer och fina konstverk berättade hon om akademiens historia och nuvarande verksamhet.

Konstakademien bildades 1735 med liknande akademier i Rom och Paris som förebild med uppgift att beskydda och värna konstnärers liv, verksamhet och utbildning. Huset på Fredsgatan i centrala Stockholm byggdes på 1730-talet med Carl Hårleman som arkitekt. 1745 antogs stadgarna för Kungliga akademien för de fria konsterna, fungerande som konsthögskola, museum och akademi. 1978 upphörde akademiens uppgift som konsthögskola. I byggnaden finns stora konstsamlingar, forskningsbibliotek, antikvariat och restaurang. Här finns stora salar där konstutställningar anordnas, företrädesvis med unga konstnärer. Man hyr också ut lokaler till olika evenemang.

Akademien har 156 medlemmar, varav fler och fler är kvinnor. En tredjedel av medlemmarna är arkitekter och resten konstnärer. Här finns också 19 hedersledamöter och 27 utländska ledamöter. Man har högtidssammankomst i februari varje år då kungen och drottningen är närvarande. Medlemmarna har plenum i slutet av varje månad i den stora sessionsalen med vackert kassettak. 2019 delades stipendier ut till ett värde av mer än 9 miljoner till konstnärer och arkitekter verksamma i Sverige.

Östergötlands museums vänner uppskattade informationen som kommer att följas upp med en resa till Konstakademien hösten 2020.

Årsmötet med föreläsning avslutades med en mycket god måltid.

Marten van Heemskercks altarskåp

En fredagseftermiddag i februari samlades nästan femtio medlemmar framför Maarten van Heemskercks altarskåp i Linköpings domkyrka för att få dess historia och bilder beskrivna.

Stefan Hammenbeck berättade att arkivhandlingar med uppgifter om betalning för altarskåpet visar att det var färdigt 1543. Det tillverkades för högkoret i Groote Kerk, nu Sankt Laurentiuskyrkan, i Alkmaar och är det största altarskåpet i den nederländska kyrkokonsten.

Som en följd av de religiösa strömningarna efter reformationen såldes altarskåpet 1581 till en privatperson och skulle med båt fraktas till Ryssland. En storm drev fartyget mot östgötakusten och Johan III sägs då ha köpt altarskåpet för 1200 tunnor säd. Johan III ville hjälpa till med utsmyckningen av Linköpings domkyrka och skänkte därför altarskåpet till domkyrkan år 1582.

Skälet till att altarskåpet skulle bort från kyrkan i Alkmaar var att kalvinisterna inte ville ha utsmyckningar i sina kyrkor. Altarskåpet var beställt och till största delen betalat av medlemmar i Alkmaars borgerskap. Anhöriga levde fortfarande på 1580-talet och man tror att altarskåpet därför hellre såldes än förstördes, vilket skedde i samband med bildstormar med många andra kyrkliga konstverk.

Konservator Johanna Palm-Avis beskrev det omfattande arbete som konservatorerna haft i samband med att altarskåpet skulle lånas ut till Alkmaar 2018, då kyrkan där firade 500 år. Altarskåpet är nästan sex meter högt och när dörrarna är uppslagna är bredden nästan åtta meter.

De senaste femton åren har dörrarna inte kunnat stängas. Det skulle bli för stor påfrestning på gångjärnen och tavlorna eftersom de slagit sig. När dörrarna är öppna syns sex målningar och på dörrarnas utsida finns fyra målningar.

Skåpet är gjort i ek och mittpartiets nedre målning är målad på stående pannåer medan den övre är målad på liggande breda pannåer. De är löst infogade i ett ramverk för att inte spricka då träet rör sig vid olika temperatur. Johanna Palm-Avis berättade att klimatet i domkyrkan är mycket bra för dess konstverk. Altarskåpets målningar konserverades på 1980-talet och är nu i mycket gott skick.

Konservatorerna gjorde bedömningen att mittdelen av altarskåpet var omöjligt att flytta. Baksidan är omålad och troligen därför mera ömtålig. Dörrarna är målade på båda sidor och det bestämdes att de skulle lånas ut till Alkmaar. En skicklig transportfirma, van vid stora och värdefulla konstföremåls förflyttningar, fick uppdraget. Johanna Palm-Avis anser att altarskåpet inte farit illa av utlåningen.

Stefan Hammenbeck beskrev sedan de olika bilderna på altarskåpet. De är målade i nederländsk manierism, som kännetecknas av detaljrikedom, klara färger och dramatiska rörelser. På flera av bilderna finns sponsorer avbildade. Den som bidragit mest är biskopen i Utrecht, som knäböjer på högra inre flygeldörrens övre del. En grupp sponsorer finns på samma dörrs utsida.

När dörrarna är stängda ser man en bild med två scener ur Sankt Laurentius liv samt en bild på Jesu födelse och en på nattvardens instiftande. Det öppnade altarskåpet, så som vi ser det i domkyrkan, visar fem bilder från Jesu lidande och korsfästelse; han döms av Pilatus, han misshandlas, gisslas som det hette förr, får törnekronan hårt nedtryckt på sitt huvud, bär sitt kors och slutligen korsfästs som huvudscen.

Den sjätte och avslutande bilden visar uppståndelsen på tredje dagen. Ett papper med alla tio bilderna delades ut och var till stor hjälp vid beskrivningen.

Stefan Hammenbeck berättade också att altarskåpet varit placerat bakom högaltaret från slutet av 1500-talet till 1812 då det ersattes av ett enkelt träkors. När domkyrkan fick den Risbergska donationsfonden beställdes den altartriptyk av Henrik Sörensen, som nu pryder högaltaret. Bakom Sörensens altartavlor kan man beskåda tre gobelänger utförda av Märta Afzelius.

Stefan Hammenbeck gjorde också jämförelser mellan Heemskercks altarskåp och dagens altartavla av Sörensen. Avslutningsvis menade han att vi ska vara stolta över att domkyrkan har ett världskonstverk av Maarten van Heemskerck.

Årskrönika

Årskrönika 2019 för Östergötlands museums vänner

Vänföreningen har under året haft 230 medlemmar. Några nya medlemmar har tillkommit. Medlemmarna har inbjudits till fyra kvällssammankomster, en resa till Norrköpings konstmuseum, en visning av skulpturutställning vid Löfstad slott och ett söndagsmöte i samband med utdelningen av Bengt Cnattingiuspriset. Styrelsen har under året haft sex protokollförda sammanträden.

Drygt 40 vänföreningsmedlemmar kom till Wallenbergsalen i februari för att höra museichef Olof Hermelin beskriva arbetet kring den förestående renoveringen av museet. Han var mycket optimistisk inför arbetet och poängterade att personalen med entusiasm engagerar sig i allt det arbete som är förknippat med renoveringen. Ett av målen är att få utökade utställningsytor för att bland annat kunna visa mera konst. Efter en mycket informativ och intressant föredragning avslutades kvällen med en enkel måltid och trevlig samvaro.

Torsdagen den 14 mars kom cirka 50 medlemmar till vänföreningen årsmöte i Wallenbergssalen i det i övrigt stängda museet . Styrelsen fick en ny medlem då Anders Senestad valdes för ett år, eftersom Thord Söderlund avsagt sig sitt uppdrag. Ingegerd Bernsten, Kerstin Nilsson, Lennart Tegler och Inga Wallenquist omvaldes på två år. Ordföranden Per Nilsson och övriga styrelseledamöter, Monika Minnhagen Alvsten, Eva Ringborg och Sture Mossberg, har ett år kvar som valda.

Efter årsmötet föreläste universitetsadjunkt Karin Ström Lehander om "Sophia Isberg - kvinna, konstnär och träsnidare". Med ett antal mycket fina bilder på föremål som Sophia Isberg snidat presenterades hon som en mycket speciell kvinna från 1800-talet. Det mesta hon gjorde finns i en ny utställning på Charlottenborgs slott i Motala. Efter den intressanta presentationen avslutades kvällen med en uppskattad kall buffé i läsesalen ordnad av Hagdahls kök.

En söndag i april besökte ett antal medlemmar Norrköpings Konstmuseum och fick en vising av utställningen "Greta Knutsson Tzara - i nytt ljus". 2018 års Cnattingiuspristagare Kerstin Holmer presenterade utställningen på ett intresseväckande sätt.

Lördagen den 15 juni samlades ett tjugotal vänner vid Löfstad slott där skulptören Magnus Ringborg visade verktyg och presenterade sitt arbete med brons- och stenskulpturer. Besöket bestod också av en promenad I slottets vackra park där ett antal skulpturer visades. Magnus Ringborg guidade avslutningsvis gruppen i Kyrksalen där flera mindre skulpturer exponerades.

En måndagskväll i oktober presenterade museichef Christel Storm utställningen "Kyrkvindens hemligheter" på Slotts-och Domkyrkomuseet. Där visas de fynd man gjort på åtta olika kyrkvindar i Östergötland samt i Domkyrkan. Mycket intressant från kyrkans värld fick vi ta del av vid visningen, som avslutades med landgång och dryck.

En kulen novemberkväll lockade historikern och avdelningschefen för samlingar och konservering Björn Ivarsson Lilieblad ett trettiotal personer till Wallenbergsalen där han berättade om det arbete han och hans medförfattare ägnat sig åt som förberedelse till museetsårsbok, "Det mörka Östergötland". Han behandlade bland annat hur spökerier kan förstås. Vår hjärna är långt ifrån perfekt och när den saknar information fyller den omedvetet i med eget från våra olika sinnen. För några deltagare avslutades kvällen med en god måltid på Konsert o Kongress.

Östergötlands museums Cnattingiuspristagare 2019 fil.dr Claes Westling, arkivarie och chef för sektionen för kunskapsutveckling vid Landsarkivet i Vadstena, mottog sitt diplom och blommor i Wallenbergsalen på Östergötlands museum söndagen den 8 december. I sin föreläsning började Claes Westling med att presentera en rekonstruktion av ett dagligt liv i Vadstena på 1700-talet baserad på fakta från arkiven. Han visade sedan exempel på folkbokföring och bouppteckningar från 1600-talet samt domstolsprotokoll från 1700-talet, källor ur vilka historien kan levandegöras och förklaras.

Eftersom det år 2019 är 70 år sedan föreningen Östergötlands museums vänner bildades, fick konstintendent Stefan Hammenbeck ordet för att berätta om bildandet av föreningen och även möjlighet att visa några bilder på gåvor som vännerna givit till museet. Bengt Cnattingius var drivande då föreningen bildades och han skrev också en text där han pekade på vikten av att föreningen skulle kunna köpa gåvor som museet inte hade råd med. Önskemålet var att beakta äldre östgötska konstnärers representation, konst och konsthantverk Den första gåvan till museet var skulpturen "Spanjorskan" av Bror Hjort från sent 1920-tal. Stefan Hammenbeck visade också Krouthéns målning av guldsmeden Sam Petterssons hem, som visar hur ett borgerligt rum kunde se ut sent 1800-tal. För att visa bredden på gåvorna valde Stefan Hammenbeck också att visa en armring i guld och bergkristall av Peter de Wit från 1988.

Vännernas ordförande tackade Stefan Hammenbeck för hans presentation och överlämnade en julgåva som tack för hans engagemang i vänföreningen. Han bidrar med inspiration till olika aktiviteter samt är en mycket uppskattad föreläsare. Mötet avslutades med mingel med glögg och pepparkakor.

Östergötlands museums vänner framför ett varmt tack till museets personal, som på olika sätt berikar våra sammankomster med sina kunskaper och stöttar oss med praktiska åtaganden.

Linköping i februari 2020

Per Nilsson   Lennart Tegler   Sture Mossberg
Ingegerd Bernsten   Monika Minnhagen Alvsten   Kerstin Nilsson
Eva Ringborg   Thord Söderlund   Inga Wallenquist


Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Godsadress:
Vasavägen 16

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping



Telefon: 013-23 03 00
Epost: Östergötlands museum


Löfstad slott

605 97 Norrköping

Telefon: 011-33 50 67
Epost: Löfstad



Fakturadress

Fack 4200
Box 3039
831 03 Östersund



Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att löpande få information om allt som händer på museet!

När du anmäler din e-postadress godkänner du samtidigt att ÖM får använda den för att informera om museets verksamheter och evenemang.


Här hittar du vårt Pressrum



Facebook  Östergötlands museum

Museets Instagram



Facebook  Löfstad slott

Löfstad slotts Instagram