Ursprungligen var Motala Verkstad en del av Göta kanal-bolaget, där man hade förmågan att knyta stor kunskap till sig med bl a Otto Carlsund och Daniel Fraser. Man förstod att se till återväxten inom företaget så att det fanns tillgång till yrkesskickligt folk inom alla yrkesgrupper. Därför tog man emot elever och senare inrättades en verkstadsskola. Göta kanal var inte bara initiativtagare till verkstaden utan utgjorde även kraften och kommunikationerna för verkstaden.

Inrättandet av ett eget varv och järnverket är ytterligare ett steg i självförsörjningstanken och kontrollen över produktionskedjan. Trots tillgång till Göta kanal insåg man genast värdet av en järnväg och satsade pengar i järnvägsföretaget och lät anlägga en egen järnvägsstation. Motala Verkstad utvecklades till ett självförsörjande samhälle med gator, egen sjukvård, brandstation, bostäder, affärer och Folkets hus.

Verkstaden växte till en mycket förtätad miljö där varje byggnad var anpassad till rådande produktion. Vissa byggnader, som Gjuteriet, är gediget byggda och även om den har förändrats invändigt så finns mycket bevarat av byggnadens volym. Andra byggnader, som skeppen i plåtverkstaden, har redan från början uppförts med en flexibel konstruktion som möjliggjort till- och ombyggnader. Lokverkstaden är med sitt industriella formspråk och sin moderna betongkonstruktion ett exempel på tilltro till teknikens möjligheter och ett förhärligande av den industriella arkitekturen.

Alla sammantagna byggnadshistoriska årsringar och industriella anläggningar utgör den helhet som berättar Motala Verkstads historia och som också utgör en pedagogisk väv med kunskap. Platsens historia med koppling till Göta kanal samt verkstadens långa kontinuitet och betydelse för den svenska verkstadsindustrins utveckling ger kvaliteter värda att ta tillvara vid en utveckling av området.