Ordlista
Abydos: Stad i övre Egypten, var huvudkultort för guden Osiris.
Alabaster: Ett material som är en finkorning sedimentär bergart.
Amentet: Betyder egentligen "väster", vilket i detta fall är detsamma som dödsriket.
Ammit: Slukaren, den som åt upp den dödes hjärta om det inte var rätt vikt för tillträde till dödsriket. Ammit var en blandning mellan krokodil, flodhäst och lejon.
Amon: Gud i Thebe, en av de viktigaste gudarna från år 2000 f kr.
Anch: En symbol för livet, som har formen av ett hänkelkors, där delen ovanför korsarmen ser ut som ett handtag eller en ögla.
Anubis: Dödsguden som övervakar balsameringen. Har ett schakalhuvud.
Ba: Ett ord som ungefär motsvarar ordet själ. Gestaltas som en fågel. Enligt egyptisk mytologi hade människan två själar - Ba och Ka.
Bastet: Gudinna som gestaltas som en katt från och med Nya Riket 1580 f kr. Dans, sång och uppsluppenhete utmärker Bastets fester.
Bes: En demon i dvärggestalt med grinande ansikte och lejonsvans, men anses välvillig trots utseendet. Utseendet skrämmer onda makter på flykten. Bes förknippas med sång, dans och dryckenskap. Beskyddar den som föder barn och skyddar också hemmet mot ondska.
Chnum: Gnumsgud som har format världen på en drejskiva.
Chonsu: Månggud i Thebe, son till Amon.
Dynasti: På 200-talet f kr skriver prästen Manetho egyptens historia. Han delar då in historien i 30 dynasier utifrån de 30 härskarfamiljer som regerat landet fram till 341 f kr. Av praktiska skäl används denna indelning än idag.
Dödsbok: En sammanställning av magiska papyrustexter som är avsedda att hjälpa den döde att nå dödsriket. Den här formen av texter ingår i gravarnas utrustning sen 1500-talet f kr. Före det skrevs liknande formler på själva kistan. Kapitel 25 är ett av de mest kända. Det handlar om ödet för den avlidnes själ, som döms inför Osiris och hans 42 domare. Den dödes själ måste enligt kapitlet läsa en form av "den oskyldiges förklaring" som består av att man förenekar olika fel för att försäkra Osiris om att man levt ett värdigt liv. Den döde måste också tilltala de 42 domarna med namn och förneka ytterligare 42 synder, en per domare. Klarar man det förs man inför Osiris som leder en vidare till de frälstas land.
Edfu: En ort i övre Egypten som har Horus som sin huvudgud. Där finns välbevarade tempel från grekisk-romersk tid.
Egyptiska gudar: De gamla egyptierna hade en stark tro på att gudarna styrde allt - solen, månen, kärek och krig. Religionen var en viktig del av deras liv. Vissa gudar dyrkades överallt, medan andra var mer lokala.
Fajans: Ett material som är poröst lergods som är överdraget med tennglasyr.
Hathor: Himmelsgudinna som gestaltas som ko eller kvinna med kohuvud. Den kröns av solskiva med horn. Hathor beskyddar glädje, kärlek och musik och firas med att man spelar musik på så kallade rasselinstrument. Hon är kärlekens gudinna.
Hieratiska: En snabbskriven kursivstil som finns på prästdokument och liknande. Går fortare att skriva med denna stil än med hieroglyfer.
Hieroglyf: En skrivstil där man blandar ord- och ljudtecken. Ordet är grekiskt och betyder helig skulptering. I sin sista fas förekommer hieroglyfer nästan enbart på tempelväggar. Att tolka hieroglyfer kunde göras först 1822 när Jean Champollion lyckades dechiffrera den med hjälp av Rosettastenen.
Hockerstaty: En blockstaty som återges med knäna uppdragna, så att den får en fyrkantig form.
Horus: En kungagud som gestaltas som falk. Den omfattar världen med utbredda vingar. Dess ögon är sol och måne. I Osirismyten förekommer Horus som son till Isis och Osiris. Berättelsen handlar om att Osiris mördats av sin bror Set och att Isis då tränar Horus att hämnas fadern. Horus och Set tävlar om makten och i striden skadas Horus öga. Efter det använde många egyptier skyddsamuletter som föreställde horus öga.
Horusstele: En stele som ska skydda mot faror, som giftiga bett t ex. En stele är en rest sten, som ofta är dekorerad med bilder, reliefer, inskiptioner eller ornamentik.
Horus söner: Amset, Hapi, Duamet och Kebehseneuf var Horus söner. De skyddade de balsamerade inälvorna.
Isis: Hustru till Osiris, mamma till Horus. Modersgudinna, ofta framställd ammandes sin son Horus.
Ityfallisk: med erigerad penis.
Ka: Ett brett begrepp som inte helt täcks av översättningen "livskraft".
Kanopkärl: Behållare för balsamerade inälvor.
Kartusch: En repögla som omger kungens prenomen.
Kopt: En infödd kristen egyptier vars skriftspråk koptiska är sista fasen på fornegyptiska.
Kronor: En maktsymbol och kännetecken för olika gudar. Kungens makt ansågs given av gud och olika kronor med olika gudars symboler bars. Dubbelkronan är en kombination av övre Egyptens vita cylindriska krona och nedre Egyptens röda krona.
Maat: Ett abstrakt begrepp som skrivs med ett tecken som visar en fjäder och en gudinna krönt med fjäder. Det betyder ungefär "sann och riktig världsordning". Maat personifierar begreppen sanning, rättvisa och ordning. Sanningens fjäder var det de avlidnas själar vägdes mot, alltså hjärtat. Allt skulle styras av Maat - etik, politik, kosmisk utvecklig.
Mehyt: Lejongudinna.
Memphis: Nordlig stad som grundades av första dynastin ca 3000 f kr.
Mut: Amons fru, gestaltas med gamhuva. Himmels- och modersgudinna.
Naophor: En staty som håller ett gudaskrin framför sig.
Nedre Egypten: Norra Egypten, som omfattar deltat och nordligaste Nildalen.
Nephtys: Gudinna som är syster till Isis och Seths hustru.
Nut: Himmelsgudinna. Himlavalvet är hennes kropp. Ibland trodde man att hon varje kväll svalde solen, och sen födde fram den igen varje morgon. Avbildas ofta på insidan av sarkofagens lock.
Obelisk: Hög och smal sten, solgudens kultsymbol.
Osiris: Dödsrikets kung, har formen av en mumie. En av de mest centrala gudarna i egyptisk mytologi. Var make till Isis, far till Horus och bror till Seth. Personiferade pånyttfödelsen.
Protodynastisk tid: Slutet av förhistorisk tid och början av historisk tid, d v s före år 3000 - 2770 f kr.
Ptah: Gud i Memphis vars teologer ansåg att han var världsskaparen. Beskyddar stenhuggare och skulptörer.
Pylon: Templets fyrkantiga portbyggnad som har form som smalar av upptill.
Ra/Re: Solguden som anses resa över himlen i båt. Han använde en speciell bark på dagen och en annan på natten. Re får tidigt Heliopolis som sin huvudkultort, en plats som ligger nära nuvarande Kairo.
Sachmet: Lejongudinna.
Seth: Gud från övre Egypten. Förknippas med öken och mörker. Får tvivelaktig status i samband med Osirismyten, där han anses varit den som dödade Osiris. Alltid varit motståndare till Horus - Horus och Seth representerar rivaliserande lokala kulturer. Seth framställs som ett fabeldjur med spetsig nos.
Skarabé: En skalbaggsformad amulett. Fick sin form efter en skalbagge - bladhorningen, pillerbaggen eller dyngbaggen. Denna skalbagge förknippades i egyptisk mytologi med den tidiga morgonsolens gud Khepri, då skalbaggens rullande med dyngkulor ansågs likna hur solen rullades över himlavalvet. Den är mycket vanlig, då den refererar till existens, utveckling, tillväxt och effektivtet.
Thebe: Huvudstad under 11-21 dynastin, ca 2060-915 f kr.
Thoth: Gud i form av en babian eller ibisfågel. Månens herre och skrivkonstens beskyddare, samt den som bevakar Maat. Thot hade många uppgifter, bl a var han protokollförare när de dödas hjärta vägs. Han var även medlare mellan gudarna. Hans betydelsefullhet ledde till att miljoner ibisfåglar mumifierades till hans ära.
Tjänarfigur: Trästatyett som förekommer under Gamla och Mellersta riket. Ska arbeta och tjäna sin herre.
Udjatöga: En vanlig, mycket mäktig amulett. Föreställer egentligen himmelsgudens öga, men kan också ses som den dödes eget öga, som därigenom blir omöjligt att skada.
Ureusorm: Kobra som bärs som härskardiadem vid pannan av Horus, Re och kungen. Med glödande andedräkt dödar den sina bärares fiender.
Ushbeti: En gravfigur som har som uppgift att arbeta istället för den döda. Ofta i miniatyrform, ibland fanns så många att de täckte golven i gravkammaren.
Övre Egypten: Södra Egypten, som omfattar Nildalen från första katarakten till området strax söder om deltat.