Föremålen i utställningen har museet fått genom gåvor eller större donationer från samlare. Ungefär en femtedel av alla invånare i Sverige samlar på något, och därmed är samlandet en av de största fritidssysselsättningarna.
Samlaren har ofta stor kunskap om sin samling och lägger mycket energi och kanske även pengar på samlandet. Att leta föremål som kompletterar samlingen är som att gå på skattjakt. Tjusningen med en samling är den är levande och kan kompletteras. Blir den färdig är den ”död”.
Läs mer om samlarna
Otto Smith (1864-1935)
Carl Dahlgren (1818-1894)
Ragnar Edling
Karl Gustaf Edmond Lindholm
Henric Westman
Anton Ridderstad
Emy Fick
Kurt Curman
Johan Peter Hjelte
Om samlandet
Mäns och kvinnors samlande skiljer sig åt. Män samlar ofta på lyxföremål eller andra dyrbarheter, som konst, mynt och frimärken. Kvinnor samlar på mera vardagsnära föremål, som knappar och porslin. Historiskt sett har män haft mer pengar än kvinnor, men även i vår tid samlar män på dyrare saker.
Det händer att samlaren börjar fundera på vad det ska bli av samlingen. I många fall har det blivit gåvor till museer, eftersom samlingen då bevaras. Många museer har också tillkommit som ett resultat av samlandet. Till exempel Hallwylska museet* i Stockholm eller Ulrika museum** i Östergötland.
Föremålen i utställningen kommer från olika delar av världen och från olika tider. Bland de samlare vars skatter vi visar finns Otto Smith, som samlade på egyptiska fornsaker, Ragnar Edling, vars samling bestod av japanska netsuke och elfenbensskulpturer, och Karl Gustaf Edmond Lindholm, som samlade på föremål från det forntida Persien (nuvarande Iran och Syrien).
Utställningen visar även konst från Carl Dahlgrens samlingar, liksom porslin från Kina insamlat av bland andra Henrik Westman, Anton Ridderstad, Margit Erlandson, Curt och Vendela Curman samt Emy Fick.
*Wilhelmina von Hallwyl (1844–1930)
föddes i Stockholm. Hon började tidigt samla på saker och vid sekelskiftet 1900 var hon en av Sveriges största samlare av konst och konsthantverk. Wilhelmina von Hallwyl byggde och inredde ett palats åt sig på Hamngatan 4 i Stockholm. Men när hon var klar med detta bestämde hon sig för att göra huset med dess inventarier till ett museum, Hallwylska museet.
**Makarna Sven Jakob Carlson och Hanna Pettersdotters
gifte sig 1894 och flyttade till gården Lilla Emtefall. Sven Jacob hade börjat samla mynt redan under skoltiden. Han blev småningom välbeställd trävaruhandlare. I sitt arbete kom han i kontakt med många människor och han började samla in föremål från trakten. Hanna bidrog med textilier. Tanken på att skapa ett bygdemuseum växte fram. 1950 fick Ulrika församling ta emot samlingarna som gåva och museet stod klart 1962. .