HIEROGLYFERNAS GÅTA

Konsten att läsa hieroglyfer var bortglömd under nästan 1 500 år. Men 1822 kunde fransmannen Jean François Champollion lösa hieroglyfernas gåta med hjälp av den så kallade Rosettastenen. Texten var skriven på tre språk: grekiska, fornegyptiska hieroglyfer och demotisk skrift. Den senaste är en kursiv, svårläst variant av hieroglyfer.

Läs mer om föremålen

1 -  2 -  3 -  4 -  5 -  6 -  7 -  8 -  9 -  10 -  11 -  12 -  13 -  14 -  15 -  16 -  17 -  18 -  19 -  20 -  21 -  22 -  23 -  24

Ordet hieroglyf betyder ’heliga tecken’ på grekiska. Totalt fanns cirka 800 tecken, vilka uttryckte ord, bokstäver eller bokstavskombinationer. Vokaler markerades inte. Därför är det svårt att veta hur detta språk lät. Det var texter som skulle bevaras för all framtid som på detta sätt höggs i sten. Annat, som var mindre viktigt, skrevs i en snabbskrift på papyrus eller krukskärvor.

En hieroglyfisk text är uppbyggd av en blandning av avbildningar, bokstäver (med ett bestämt ljudvärde) och ideogram. Avbildningarna kan vara av människor, djur och växter (det vill säga en bild av en människa betyder "människa"). Vissa hieroglyfer betecknar ett ljud, andra är flerkonsonant-tecken, som kallas fonogram. Tecknen för symboliska begrepp och abstraktioner kallas ideogram.

Inskriptioner på amuletter och annat är ofta religiösa böner ur dödsboken och böner vid offer. Mer om det kan du läsa under rubriken Döden.

Skarabé

Skarabén är en skalbaggsformad amulett med pillerbaggen eller dyngbaggen som förlaga. Skalbaggen är helt färdigutvecklad när den kommer fram ur gödselhögen där den legat som ägg. Därför symboliserar den liv och återfödelse, och en odödlig själ. Skarabéerna användes som smycken, men mest som amuletter. Hjärtskarabén är en skarabé som placerades på mumiens bröst för att förhindra att hjärtat, som uppfattades som självständigt, skulle handla trolöst mot människan i dödsdomstolen. Undersidan är ofta försedd med en magisk formel ur dödsboken.