Altarskåpet från Å kyrka
Lyssna
Kort version
Lång version
Läs
När man står i en upplyst museisal och betraktar ett altarskåp, måste man föreställa sig hur det kan ha sett ut i en liten medeltidskyrka med annat ljus, kanske till och med bara vaxljus. Altarskåpet har en gång funnits i Å gamla kyrka, knappt två mil från Söderköping. Där var det placerat bakom ett altarbord och dörrarna var öppna eller stängda vid olika tidpunkter under kyrkoåret. Altarskåpet är från slutet av 1400-talet, men vi vet inte var det är tillverkat. Det kan vara svenskt men också nordtyskt. Altarskivan av kalksten framför altarskåpet kommer inte från kyrkan i Å, utan från Linköpings domkyrka.
Altarskåpets huvudmotiv är Treenigheten. Gud Fader håller den korsfäste Kristus i närvaro av den helige Ande, som symboliseras av en duva. På vardera sidan finns skulpturer av helgonen biskopen Blasius och abboten Jodocus. Ytterligare två helgon finns med, men som så små skulpturer att man först inte ser dem: den heliga Katharina av Alexandria till vänster och den heliga Barbara till höger.
På insidan av altarskåpsdörrarna finns skulpterade skildringar av Blasius och Jodocus lidande och död:
Jodocus martyrhistoria berättas i höger dörr och ska ses som om vi läser i en bok. Han var kungason, prästvigd och byggde som eremit en kyrka. Men djävulen i form av en örn frestar honom och tar hans tuppar. Även Gud, förklädd till tiggare, prövar Jodocus genom att gång på gång tigga hans bröd. När Jodocus har givit bort allt bröd, sänder Gud skepp fyllda med mat till stranden där Jodocus finns. Sist berättas om när han dör, hur änglarna sluter hans ögon och sätter ett ljus i hans knäppta händer. På flygeldörrens utsida finns målat ett porträtt av Jodocus.
På vänstra dörren beskrivs Blasius liv. Han var biskop i Armenien på 300-talet. För att få honom att avsäga sig den kristna tron spärrades han in i ett torn. När inte det heller hjälpte försökte man svälta ihjäl honom. När man inte heller lyckades med det, torterades han för att slutligen halshuggas tillsammans med två kristna barn.
Både Blasius och Jodocus är ovanliga helgon i Sverige. Hur de verkligen såg ut visste ingen ens på 1400-talet. Därför är det fantasibilder som vi ser på altarskåpet.
