Nyheter & Pressinfo
Olmloggo_symbol_80h

Lucka 24 - Doppardagen och Tomten

Så är det julafton igen, denna afton som firas i åminnelse av Kristi födelse, men som i dag alltmer blivit en profan högtid och en barnens högtid, fylld av klappar och lek. Men traditionellt är julafton också en afton fylld av folktrons magi, där allt kopplat till julens högtid har särskild kraft och särskild styrka.

Julaftonen börjar ofta i det gamla bondesamhället på 1700- och 1800-talet med att man doppar bröd i grytornas köttspad, för att åter få känna lite köttsmak efter julfastan – en kvarleva från den katolska medeltiden. Därefter är det dags att sätta upp julkärvarna, eller julnekarna som de också kallas. De är traditionellt av havre och skall vara av bästa sort, ibland till och med av den havre som tas in sist från fälten i skördetid. Delar man med sig frikostigt till småfåglarna kommer det bli riklig skörd på åkrarna under skördeåret, är man snål kan det gå illa.

Efter att julkärven kommit på plats är det så dags för det årliga julbadet, som mer kan ses som ett rituellt reningsbad inför julen än ett hygieniskt måste. För många är det dock enda gången på året man badar hela kroppen. För ändamålet ställer man in en stor balja i stugans kök som fylls med varmt vatten. Sedan badar man i tur och ordning, med männen först och sedan kvinnor och barn. När den sista kliver i baljan är sällan vattnet särskilt varmt och ännu mer sällan rent. Badet följs av att man klär sig i rena kläder och doppar i grytan ytterligare en gång innan det är dags att ställa iordning julbordet.

I bästa fall är julbordet rikligt uppdukat med skinka, fläsk, korvar, öl, brännvin, dricka, äpplen, nötter och så de traditionsbundna julhögarna med olika sorters bröd och vetebröd. Måltiden avslutas ofta med att far i huset läser ur julevangeliet. Maten får stå kvar över natten då man tror att döda familjemedlemmar då återvänder till sina forna hem.

Delar med sig av maten gör man också till tomten, gårdens magiske hjälpare, som inte alls delar ut klappar till några snälla barn utan snarare förväntar sig att få julklappar själv. Han är en av de övernaturliga varelser som människor i det gamla bondesamhället inte vill skydda sig emot, utan snarare vill fjäska för.

Men liksom med allt annat i en värld fylld av tron på övernaturliga väsen man ska samexistera med så handlar det om balans. Att varken göra för lite eller för mycket. Tomten ska självklart ha gåvor som tack för att han ser till gårdens och husfolkets bästa, men han får inte ges alltför mycken beundran och tacksamhet eftersom han då blir fåfäng och slutar arbeta. Men sin julgröt med smörklick i ska han ha, och han bör gärna få en uppsättning nya arbetskläder för det kommande året. Sköter man detta ömsesidiga nyttoförhållande med respekt och balans så kan husfolket sova väl om nätterna eftersom tomten vakar över dem, såsom Viktor Rydberg skriver i sin dikt Tomten från 1881:

Tomten smyger sig sist att se
Husbondfolket det kära,
länge och väl han märkt, att de
hålla hans flit i ära;
barnens kammar han sen på tå
nalkas att se de söta små,
ingen må det förtycka:
det är hans största lycka.

---

Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

 

God Jul önskar Östergötlands museum


Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Godsadress:
Vasavägen 16

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping



Telefon: 013-23 03 00
Epost: Östergötlands museum


Löfstad slott

605 97 Norrköping

Telefon: 011-33 50 67
Epost: Löfstad



Fakturadress

Fack 4200
Box 226
751 04 Uppsala



Se avdelningar och personal →

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att löpande få information om allt som händer på museet!

Facebook

Facebook  Östergötlands museum

Facebook  Löfstad slott >

Pressrum

Följ Östergötlands museum