Nyheter & Pressinfo
Olmloggo_symbol_80h

Lucka 22 Nötknäppare & julbock

Idag är vår svenska julbock mest en halmprydnad lindad med vackra röda band, som står under granen. Men den har en brokig historia förknippad med både fruktbarhet och mörka makter. Under 1800 och tidigt 1900-tal dyker han i juletid gärna upp i skymningen, bultar på gårdens dörr och önskar herrskapet en god och fridfull jul. Därefter försvinner han, för att senare återvända med en säck full med julklappar.

Under 1800-talet deltar också julbocken i julupptåg i dagarna mellan Lucia och tjugondag Knut, då utklädda ungdomar går runt i gårdarna för att tigga pengar, mat och dryck till julens fester. Julbockens uppgift är då att roa folk med allehanda konster och krumbukter för att få dem att lämna generösa gåvor. Den som uppträder som julbock har en egenhändigt tillverkad bockmask som ibland är gjord av halm, men som också kan vara tillverkad av andra material. Det är inte helt ovanligt att man tagit vara på ett par äkta bockhorn att införliva i masken och den ska gärna vara så skrämmande som möjligt.

Inom den katolska traditionen är det helgonet S:t Nikolaus som delar ut klappar tillsammans med en fjättrad bock, som symboliserar att han har makten att hålla djävulen under kontroll. Denna sed försvinner i och med reformationen i Sverige, och istället tycks julbocken i en folklig tradition mer framstå som ett skogsväsen som närmar sig människornas boning när julen nalkas. På julaftonen befinner han sig osynlig inne i huset och då gäller det att hålla sig väl med honom för att få ett gott nytt skördeår. 

Föräldrar hotar också under denna tid sina barn med att julbocken kan komma och stånga dem om de inte är lydiga. Det är upprinnelsen till att man på julafton än idag ställer frågan: ”- Finns det några snälla barn här?”

Under 1800-talet och tidigt 1900-tal är det också en populär lek i många gårdar att i smyg ställa in en bock av halm hos grannen. Sedan ska grannen själv osedd försöka ställa tillbaka den. Vad som händer med den som blir tagen på bar gärning förtäljer inte historien. Kanske kan det här vara en tradition att ta upp igen?

Redan under stenåldern utgör nötter en betydelsefull del av människors kost. Då krossar man nötskal med hjälp av stenar för att komma åt det näringsrika innehållet. Men med tiden kommer man att utveckla ett verktyg - nötknäpparen - som fungerar med hävstångsprincip. Den äldsta idag funna nötknäpparen i metall är från  Romerska riket, andra eller tredje århundradet före vår tideräknings början.

Under medeltiden blir nötknäpparna mer och mer förfinade och produceras i både järn och mässing. Till en början smider man dem men under 1700-1800-tal kommer de att bli allt vanligare i gjuten metall. Under renässansen blir det populärt bland bildhuggare att framställa nötknäppare i trä, och då gärna i buxbom.

De framställs då ofta i form av mänskliga figurer eller som djur. De kan också utformas som en slags skruvtving med en cylindrisk behållare att ha nöten i, och med en skruv i trä som knäcker nötskalet när den skruvas i tillräckligt långt.

Nötknäpparna och halmbocken ovan är troligen från 1800-talet och tidigt 1900-tal. De tillhör Östergötlands museums samlingar.


Östergötlands museum

Besöksadress:
Raoul Wallenbergs plats

Godsadress:
Vasavägen 16

Postadress:
Box 232
581 02 Linköping



Telefon: 013-23 03 00
Epost: Östergötlands museum


Löfstad slott

605 97 Norrköping

Telefon: 011-33 50 67
Epost: Löfstad



Fakturadress

Fack 4200
Box 226
751 04 Uppsala



Se avdelningar och personal →

Translate

Use Google Translate to translate this website into your language:

Nyhetsbrev

Prenumerera på vårt nyhetsbrev för att löpande få information om allt som händer på museet!

Facebook

Facebook  Östergötlands museum

Facebook  Löfstad slott >

Pressrum

Följ Östergötlands museum